Herr ålderspresident! Gång på gång gör regeringen valet att lägga ned Sveriges röst i FN när det kommer till frågor som rör Palestina. Redan veckan efter den senaste nedlagda rösten fick utrikesministern möjlighet att tala till FN:s generalförsamling. Under 15 minuter hade utrikesministern generalförsamlingens och statsledarnas fulla uppmärksamhet.

Jag kan konstatera att utrikesministern under sina minuter absolut lyfte fram oron för ett regionalt krig. Hon lyfte fram lidandet i Gaza och det viktiga arbete som FN-organisationerna bedriver. Men i samma andetag övergick hon till att tala om Israels rätt att försvara sig.

I en interpellationsdebatt med mig för två veckor sedan uttryckte utrikesministern att hon absolut står upp för de internationella domstolarna och deras domslut. Precis som i dag menade utrikesministern att det var hur resolutionen var formulerad som var problemet.

Men om det nu var formuleringarna i resolutionen som var skälet till att Sverige lade ned sin röst, hade det då inte varit läge att ta chansen att i sitt tal i FN markera att Sverige står upp för ICJ:s rådgivande yttrande och att Israel bör upphöra med sin olagliga ockupation? Nej, i stället väljer Sverige att än en gång endast fokusera på Israels rätt att försvara sig.

Min fråga till utrikesministern är därför: Om det nu verkligen bara var hur resolutionen var formulerad, varför valde man inte då att ta chansen att i FN tydliggöra var Sverige står i den här frågan?