Herr ålderspresident! Jag tror att riksdagens föreskrifter och arbetsordning kanske borde ses över om vi inte ens kan nämna namn på en person som har terroriserat det svenska samhället de senaste åren.

Det är glädjande att Maria Malmer Stenergard, trots att jag hört annat från statsrådets partikamrater, faktiskt ser Ahmadreza Djalali som svensk medborgare, för det är han. Och Ahmadreza Djalali förtjänar att få komma hem till sin familj, till sina barn som fått vara utan sin pappa i väldigt många år.

Jag hoppas att statsrådet tar lärdom av liknande fall, som Dawit Isaaks. Mig veterligen funkar inte den tysta diplomatin. Jag har åtminstone inte sett något som helst bevis på att den tysta diplomatin och de verktyg som statsrådet hänvisar till faktiskt fungerar i verkligheten.

Jag betvivlar inte, och det ska jag ärligt säga, Maria Malmer Stenergards ambitioner att få hem våra medborgare. Dem tvivlar jag inte på för en sekund; det vill jag ha sagt. Men när man ger bort det starkaste esset man har i rockärmen vet jag inte vilka andra verktyg som fungerar på terrorister, för det är vilka statsrådet har att göra med i ett land som med berått mod har satt hela Mellanöstern i brand.