Herr ålderspresident! Som jag sagt gjordes allt för att Ahmadreza Djalali skulle kunna lämna Iran i juni tillsammans med Johan Floderus och Saeed Azizi. Iran vägrade dock att ens diskutera hans fall.

Irans uppfattning är man inte erkänner honom som svensk medborgare eftersom han endast var iransk medborgare när han greps. Man menar att fallet därmed enbart utgör en angelägenhet för Iran. Sverige förvägras därmed kontakt med och konsulära besök hos Ahmadreza Djalali. Vi delar inte denna syn. Ahmadreza Djalali är svensk medborgare.

Hantering av svåra konsulära fall med frihetsberövade svenskar kräver kontinuerliga strategiska överväganden för att bedöma vad som skulle kunna gagna det enskilda ärendet bäst vid varje givet tillfälle. När vi jobbar med sådana särskilt komplicerade ärenden som Ahmadreza Djalalis använder vi bredden av de verktyg som står till buds enligt Wienkonventionen om konsulära förbindelser. Av hänsyn till Djalalis egen säkerhet och för att inte riskera att förvärra hans situation kan jag inte heller ge fler detaljer om hur vi jobbar än vad jag redan gett i dag. Frågan är ju betydligt mer komplicerad än den om kaffe.

När det gäller IRGC bedriver Sverige ett diplomatiskt arbete för att driva den riksdagsförankrade linjen, det vill säga verka för att EU-enighet ska uppnås för att lista IRGC. Vi har bland annat tagit upp vårt stöd för en listning vid FAC den 22 april liksom i Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik och i Ständiga representanternas kommitté. Vi har även konsulterat andra medlemsstater i frågan för att kontinuerligt följa upp de politiska och juridiska förutsättningarna för att ta frågan vidare. Det pågår nu en process inom EU med att se över förutsättningarna för en listning av IRGC under EU:s sanktionsregim mot terrorism, och det är bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)