Herr ålderspresident! Det är med stor sorg och djup upprördhet jag står här i dag för att ta upp den svenska regeringens skamfulla beslut att avstå från att rösta i FN:s generalförsamling för att ge Palestina utökad status i organisationen - en omröstning som är ett tydligt steg mot ett fullvärdigt medlemskap för Palestina i FN. Regeringens beslut står i skarp kontrast till Sveriges erkännande av Palestina som stat och våra åtaganden för mänskliga rättigheter och internationell rätt. Att Sverige efter 70 år av brutal israelisk ockupation, apartheid, fördrivning, bosättarkolonialism, svält och folkmord inte har modet att stå upp för rättvisa är inget annat än en skam och framför allt ett svek mot det palestinska folket och principen om internationell humanitär rätt.
Den palestinska kampen är en kamp för de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. Det är en motståndskamp mot den förtryckande ockupationens strypgrepp och det kallblodiga förnekandet av den mest grundläggande mänskliga värdigheten. Situationen i Palestina är en brutal påminnelse om kolonialismens konsekvenser och den hänsynslösa fördrivningen av ursprungsbefolkning. Trots decennier av Israels ockupation och förtryck har västvärlden konsekvent misslyckats att upprätthålla principerna om demokrati, frihet och internationell rättsordning.
Detta hyckleri blir särskilt tydligt när vi jämför retoriken och åtgärderna mot Rysslands illegala invasion av Ukraina med tystnaden och medskyldigheten till Israels brutala ockupation och folkmord i Gaza och på Västbanken. Vi ser ett kolonialt förhållningssätt och en rasistisk och överlägsen mentalitet som genomsyrar Sveriges nuvarande regering och västerländska ledare. Detta är inget annat än skamligt.
Sedan oktober 2023 har över 42 000 människor dött i Gaza, varav fler än 16 000 barn. Miljontals människor har flytt från sina hem utan någon säker plats att ta vägen, och de möter svält och fruktansvärda förhållanden.
Vi ser hur Israel urskillningslöst bombar Gaza. Vi ser barn som får begrava sina föräldrar och föräldrar som får begrava sina barn. Vi ser bombning av sjukhus, ambulanser, skolor och flyktingläger, och fler journalister och sjukvårdspersonal än i något annat krig har mördats i Gaza. Inget område är fredat, och inga civila går säkra.
Hur kan Maria Malmer Stenergard och den svenska regeringen stå bakom dessa handlingar? Vart har samvetet tagit vägen? Varför denna dubbelmoral? Medan vi i Sverige fördömer Rysslands ockupation av Ukraina och med all rätt står upp för Ukrainas rätt till frihet blundar vi för Israels folkrättsvidriga ockupation och förtryck. Detta är inte bara hyckleri, utan det är falsk solidaritet. Hur kan vi tala om mänskliga rättigheter och internationell lag om vi samtidigt ignorerar det palestinska folkets kamp för överlevnad? Är palestiniers liv mindre värda än ukrainares?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Sveriges beslut att avstå från att rösta i FN:s generalförsamling är inget mindre än medverkan i Israels folkmordspolitik. Vi måste stå upp för palestiniernas rätt till ett fritt och värdigt liv. Europa och Sverige i synnerhet måste resa sig och kräva fred, rättvisa och ett slut på Israels illegala ockupation av Palestina. Det är dags att Sverige tar sin rättmätiga plats som försvarare av mänskliga rättigheter och internationell rätt och slutar att stödja en ockupation som strider mot alla dessa principer.
Historien kommer att döma oss hårt för vår tystnad och vårt hyckleri om vi inte handlar nu.
(Applåder)