Herr ålderspresident! Jag vill först av allt skicka en hälsning till den palestinska rörelsen. Ni står på rätt sida av historien, och kraften att fortsätta kampen hittar vi hos varandra, i Sverige och i världen.

Låt mig ge en bild av rörelsen. Vi är människor med olika bakgrund, olika yrken, olika åldrar och olika religioner: kristna, muslimer, judar och ateister - you name it. Vi är en bred rörelse som enas av solidaritet och medmänsklighet.

När den förre utrikesministern lämnade sitt uppdrag var det en seger. Många av oss har kämpat från dag ett av folkmordet för att den svenska regeringen på något sätt ska visa medmänsklighet eller åtminstone stå upp för internationell rätt. Det fick vi aldrig av Billström, och tyvärr får vi det nog inte heller av den nya utrikesministern. Det är bara mer av samma.

Hoppet hittar vi inte här i kammaren eller i regeringen. Hoppet hittar vi bland åhörarna, hos aktivisterna på gatan och i de organisationer som kämpar för människors frihet och medborgerliga rättigheter både nationellt och internationellt.

När fredsarbetet och det internationella åtagandet behöver stärkas sponsrar regeringen en folkmordsstat. Kristersson och kompani matar ockupationen, apartheiden och folkmordet på det palestinska folket. Regeringen gör tillsammans med bland annat USA detta trots att de vet att Israel begår folkmord och trots att de vet att detta gör att Israel kommer undan med något fruktansvärt.

Nu drabbas förutom Palestina också Libanon, Jemen med flera. När ska dessa mördare stoppas? Hur länge kommer ni att hålla Israels hand? När är det tillräckligt? Är det vid de 15 000 identifierade barnen? Är det vid de 40 000 identifierade civila? Är det vid de 20 000 försvunna barnen? Eller är det vid University of Edinburghs uppskattning av att 300 000 mördats i folkmordet? När är det tillräckligt för att regeringen ska sätta in sanktioner med mera mot Israel?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan från min kamrat Håkan Svenneling gällde Sveriges agerande i FN:s omröstning om utökad status för Palestina. Ministern ger samma svar som den tidigare katastrofministern och länkar Palestinas rätt till fullvärdigt medlemskap till tvåstatslösningen. Men det är absurt. Det är inte palestinierna som står i vägen för en tvåstatslösning i dag, utan det är Israel. Det är Israel som inte vill ha en tvåstatslösning. Det räcker att lyssna på ministrarna i Israels regering för att fatta det. Så vad är det vi snackar om? Precis som jag sa till din företrädare menar jag att om detta är standarden borde Sverige stå i första ledet för att få Israel att lämna FN. Låt oss vara konsekventa, åtminstone i det vi säger och det vi gör.

(Applåder)