Herr talman! Jag kan för den närvarande publiken säga att när man väl börjar i riksdagen ska man vara beredd på att man i andra sammanhang aldrig får så många historielektioner som här. Man får veta mycket om vad som har hänt tidigare, men jag försöker fokusera på den pågående mandatperioden.

Det är nu i sommar, mellan det tredje och fjärde året i regeringens mandatperiod, som näringslivet beskriver att mängdbrotten är polisens akilleshäl, att Sverige är ett paradis för vardagsbrott, att det här är ett växande hot och att stora företag vill se en nationell strategi.

Befolkningen i Bergslagen ser att de statliga servicekontoren läggs ned och att skyltarna tas ned från polisreceptionerna. I regleringsbreven framgår ingenting om mängdbrotten. Regeringen ger löften om att dessa brott ska lösas i närtid, men det syns inte.

Jag vet att justitieministern, regeringen och Centerpartiet har ett gemensamt intresse av att dessa frågor ska lösas både i storstaden och på landsbygden, men vi ser inte resultatet än.

Låt mig återvända till grundfrågan, nämligen bullret. Bullret hörs högt över bygderna i Bergslagen. Det ska sägas att den fras jag inledde min interpellation med, ”God morgon, är du riktigt vaken än?”, är vad en lokalpolitiker vaknade till när en bil kördes genom hennes by en natt. Är regeringen riktigt vaken än och förstår hur detta problem påverkar samhällskontraktet i hela vårt land?