Herr talman! Nu är det ju en rättstvist som har pågått mellan ett företag, Wolt, och Arbetsmiljöverket, så jag tar mig ändå friheten att fortsätta använda dem som ett exempel. Det innebär dock inte att det här bara gäller Wolt. Men det är väldigt tydligt att här har arbetsvillkor och arbetsmiljö inte varit rimliga på något sätt.

Det finns alltså andra exempel, och det gäller inte bara dem som arbetar för Wolt utan också personer i andra delar av gigekonomin. Då blir detta också ett ansvar på ett större nationellt håll. Hade det bara gällt ett enda företag, Wolt, hade det naturligtvis också varit väldigt bekymmersamt och någonting som man måste göra någonting åt. Men vi vet att det är tufft när det gäller arbetsvillkor och arbetsmiljö inom gigekonomin. Därför måste man också dra slutsatser i det större perspektivet och inte bara för dem som arbetar för Wolt.

Det här är alltså ett fall som är tydligt och klart. Man utfärdade ett vite för att Wolt skulle riskbedöma arbetet. Men det handlar inte bara om detta – att Wolt inte hade gjort någon riskbedömning av arbetet – utan också om att företaget har slavlöner: 17 kronor i timmen! Det är långa arbetsdagar. De kan vara upp till 12 timmar långa, och problematiskt är också att medarbetarna inte får betalt för alla dessa timmar. Medan de väntar på uppdrag får de inget betalt alls, trots att de inte kan ta något annat arbete under tiden.

Jag har ett exempel från städbranschen, där gigekonomin också finns. Det finns städerskor som måste anmäla sig för att jobba 8–17, till exempel, och under den tiden får de inte ta något annat jobb. De får inte betalt för annat än exakt det jobb som har utförts, men de får inte ta något annat jobb. Detta innebär stora svårigheter för dem, och det innebär också väldigt låga löner. De sitter ju fast i avtal som innebär att de måste sitta och vänta på att få ett jobb, men de får inte betalt under tiden. Ibland kanske de har oturen att inte få betalt över huvud taget under de åtta timmarna.

Jag har också sett hur Wolt har svarat på detta. Man säger att man inte har tvingat någon att jobba i det här systemet. Det tycker jag är ett väldigt cyniskt svar. Många av dem som jobbar inom gigekonomin har svårt att hitta anställningar på andra ställen. De tvingas ta de anställningar som de får. Att bara säga att ingen har tvingat dem är väldigt cyniskt. Så ska vi inte ha det i Sverige, så ska vi inte ha det på svensk arbetsmarknad. Det är därför vi har den svenska modellen.

Vi ska ha bra villkor på hela arbetsmarknaden, också när det gäller gigekonomin. Nu hör jag att statsrådet inte vill svara utan hänvisar till utredningen. Men även om statsrådet inte vill bedöma just Wolt – fast nu är det ju inte bara Wolt det gäller utan flera andra arbetsgivare – undrar jag: Tycker statsrådet att de villkor som många av dem som jobbar inom gigekonomin har är okej?