Herr talman! Jag jobbar inte med de här frågorna i vanliga fall. Jag förstår balansgången, och jag har givetvis tänkt mycket på hur jag ska föra den här debatten. Jag har djup respekt för det som både talmannen och ministern säger, och jag vill vara tydlig med att det inte är min avsikt att på något sätt klampa in i enskilda fall.

Men det här fallet har uppmärksammats stort medialt, och rapporten som visar på de brister som har funnits är en offentlig handling. Därför har jag ändå skrivit interpellationen.

Det ska också sägas att svenska socialförvaltningar gör fantastiska insatser varje dag i det här landet. Det här är en rättsskandal som på många sätt är unik, trots att det såklart finns ett antal andra fall. Men det ska påpekas att detta inte är en generell kritik mot socialförvaltningar i det här landet.

Domstolarna har i det här fallet dömt efter det underlag som har lämnats in. Det har varit bedrägligt, och därför har domstolarna inte kunnat upptäcka det här. Lagstiftningen skulle kunna vara mer transparent utifrån politikens och de sociala utskottens horisont så att man hade en ventil att använda när något verkar misstänkt.

Det är dock så att politiken är helt fångad i detta. De som sitter i de sociala utskotten ska mer eller mindre konfirmera beslut, och politiker bland annat från mitt parti som har haft en magkänsla och varnat för att något inte stämmer, vilket rapporten visar, har blivit grovt ifrågasatta och mer eller mindre svartmålade. Man har gått till gruppledaren i kommunstyrelsen och sagt att de här socialnämndspolitikerna är jobbiga, de följer inte spelreglerna och så vidare.

Kulturen i socialförvaltningen i Helsingborg har varit starkt ifrågasatt i många år, vilket kommer sig av att man år efter år har haft stora nedskärningar eftersom budgeten inte har gått ihop. Så har man skapat ängsliga och rädda tjänstepersoner som inte vågar ta fajten med politiken och inte vågar signalera felaktigheter, eftersom de också ska möta sina produktionsmål.

Det här är ett oerhört problem som också belyser varför socialtjänsten för att kunna fungera effektivt och bra måste ha goda resurser, vilket inte har varit fallet i Helsingborg. Det finns till och med en situation där man efter att inte ha gjort ordentliga bakgrundskontroller och liknande anställde en gängkriminell, så det är inte det enda problemet som den här socialförvaltningen har haft. För protokollet har staden styrts av Moderaterna och andra högerpartier i snart 20 år.

Att politiken inte blir en fånge i detta är viktigt också för att vi vet hur utsatt socialtjänsten har varit i och med desinformationskampanjerna kring LVU. Många föräldrar känner sig felaktigt behandlade och vänder sig till politiken och frågar varför man inte gör eller säger någonting från politikens sida. Den politiska nivån blir då svaret skyldig, eftersom man i den situationen sitter fånge gentemot förvaltningen och inte har det här verktyget fast man förstår och känner att något kan vara fel.

Det ska också sägas att förvaltningarna har helt rätt i de allra flesta fall. Det är inte så att svenska socialtjänster kidnappar barn eller något annat. Det är total desinformation. Men här har vi svart på vitt ett fall där man faktiskt har tagit ett barn och förstört dess barndom, och med den här typen av ventil hade man i alla fall förhoppningsvis kunnat upptäcka detta tidigare.

Efter förarbete och utredningsarbete av Socialdemokraterna har regeringen tagit arbetet med den nya socialtjänstlagen vidare – ett perfekt sätt att arbeta i Sveriges riksdag, där vi tillsammans tittar framåt, tar varandras goda idéer och för dem vidare. Jag är väldigt glad för att den nya socialtjänstlagen har kommit på plats, men det hade inte hjälpt i det här fallet. Min fråga blir därför återigen: Är ministern beredd att faktiskt se över möjligheten till en ventil för politikerna i de sociala utskotten?