Herr talman! Tack så mycket till ledamoten för frågan!

Jag uppskattar naturligtvis oerhört mycket att det finns ledamöter i Sveriges riksdag som har ett stort engagemang för att vi ska göra allt som står i vår makt för att säkerställa att barn får en trygg uppväxt och en trygg barndom. Vi vet alla att barndomar inte går i repris.

Men jag är också i min egenskap av statsråd begränsad att kunna uttala mig om enskilda ärenden. Om ledamoten tycker att svaret verkar svalt på något sätt kan jag försäkra att jag i min utövning av mitt ämbete i alla avseenden arbetar för att stärka barns och ungas uppväxt. Men jag är förhindrad att kommentera enskilda ärenden, på det sätt som herr talmannen redogjorde för.

Däremot berör alla frågor och alla de olika fall där barn har farit illa mig väldigt starkt. Det är också en stark motivationsfaktor till att arbeta intensivt för att förstärka barns och ungas rättigheter. Det har gått som en röd linje i allt det vi gör.

Jag är särskilt glad och stolt över att barnrättsperspektivet har blivit så tydligt i den nya socialtjänstlagen, som trädde i kraft den 1 juli i år. Det är stor skillnad mellan den gamla socialtjänstlagen och den nya. Förutom alla delar som handlar om förebyggande insatser och att det hela ska vila på kunskap och beprövad erfarenhet är barnrättsperspektivet och att det utgår från barnkonventionen väldigt tydligt. Inga beslut ska kunna fattas utan att barnets röst har inhämtats. Den lagstiftning som vi har redovisat – och jag kan avslöja att det också gäller kommande lagstiftning – kommer att ha som en tydlig röd tråd att barns bästa ska gå före föräldrars bästa. Vuxnas bästa kommer inte att vara vägledande, som i den gamla lagstiftningen.

Det handlar till exempel om tryggare hem för barn, det som ibland kallas för lex Tintin, och om att vi nu har genomfört ett utvidgat utreseförbud för barn. Det gäller all den övriga lagstiftning som tar sin utgångspunkt i att barn nu får egna rättigheter. Det handlar om tryggt skyddat boende. Barn har nu för första gången en egen lagstiftning som utgår ifrån detta.

En viktig del i detta är också att Ivo förses med skarpare verktyg i sitt arbete. Vi måste se till att effektiviteten i tillsynen, som denna myndighet har en så viktig uppgift i att genomföra, blir bättre. Ivo måste få ännu fler verktyg. Vi har en lagrådsremiss, och vi jobbar med propositioner som tar sin utgångspunkt i detta. Ivo har under lång tid påpekat att man saknar en del av de här verktygen för att kunna göra mer långtgående insatser. Det finns alltså en röd tråd i detta.

Sedan ska det som torde vara självklart understrykas: Domstolsbeslut måste gälla. Det är viktigt att våra socialnämnder och våra kommuner också efterföljer de domstolsbeslut som fattas. Det är naturligtvis en annan viktig aspekt när vi pratar om barns och ungas trygghet.