Herr talman! Jag har redogjort för att ingen regering någonsin har satsat så här mycket på psykiatrin. Det är värt att hålla fram i det här sammanhanget. Vi har överenskommelsen med Sveriges Kommuner och Regioner om att tillföra 700 miljoner kronor bland annat för att stärka utskrivningsprocesserna och särskilt rikta in oss på situationerna inom rättspsykiatri, tvångsvård och sluten psykiatri.

Vi tillförde mer medel i våras just för att vi såg att vi behövde få fram fler vårdplatser på området. Dessutom ger vi omfattande myndighetsuppdrag för att man ska fokusera på att utveckla bättre metoder för utskrivning och utveckla rättspsykiatrisk vård och tvångsvård på olika sätt. Därtill ger vi omfattande tillsynsuppdrag.

Vi vidtar en lång rad åtgärder för att det ska fungera bättre. Det handlar både om att tillskjuta resurser och att se till att det strukturellt fungerar bättre än i dag. I grunden handlar det om att människor ska få bästa möjliga vård och behandling under den tid som de är inlåsta inom rättspsykiatrin och att vi ska ha ett så säkert system som möjligt för allmänheten.

Där kan vi göra mer. Det är ett ansträngt läge. Det är därför vi vidtar alla dessa åtgärder. Därtill har vi nu att bereda Vårdansvarskommitténs förslag om ett ökat statligt ansvar för rättspsykiatrin. Det händer mycket på området. Det är väldigt viktigt, för det är ett viktigt område.

Det är också, vilket Eva Lindh har påpekat, delvis lite av ett kommunicerande kärl med psykiatrin i övrigt. Därför är det också väldigt viktigt att anstränga sig från min och regeringens sida, och det gör vi, men också från regionernas sida, för psykiatrin i allmänhet. Där finns en del övrigt att önska.

Personalen gör ofta ett heroiskt jobb. Det ser vi, och det uppskattar vi. Vi jobbar med kompetensförsörjning och annat, och regionerna behöver också prioritera de här frågorna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.