Herr talman! Jag förstår att socialministern gärna vill ägna sig åt historieprat om vad som hänt före 2022 och inte. Det tänkte inte jag göra. Vi har nu ett akut läge i rättspsykiatrin, och jag tycker att vi behöver ägna oss åt den situationen här och nu.

Det stämmer inte när socialministern säger att man aldrig har gett så mycket resurser till sjukvården. Tillåt mig att vara teknisk en liten stund. Socialministern räknar upp väldigt många så kallade riktade statsbidrag som riktas hit eller dit. Det är väldigt problematiskt för både kommuner och regioner.

Jag vet att vi i grunden är överens om att vi ska ha färre riktade statsbidrag och fler generella så att kommuner och regioner själva kan anpassa efter vad de behöver. I det stora hela satsar vi socialdemokrater dubbelt så mycket resurser. Det har vi i stort sett gjort hela tiden till hälso- och sjukvården. Det spelar roll för sjukvården generellt, och också för rättspsykiatrin som vi talar om här, eftersom det är regionerna som har ansvaret för det.

Det som händer är problematiskt, även om man nu säger att man ser att det finns ett stort behov och att vi behöver göra saker inom rättspsykiatrin och psykiatrin. Eftersom det är fullt inom rättspsykiatrin tar patienter som borde ha varit inom rättspsykiatrin platser inom öppenvården. Där är det också fullt. Det är jättestora krav, eftersom den psykiska ohälsan är stor.

Den allmänna förebyggande psykiatrin måste stärkas. Där behöver vi absolut mer resurser och bättre struktur. Men det är också viktigt att lyfta fram att det är en fråga om arbetsmiljön för dem som jobbar inom rättspsykiatrin och en säkerhetsfråga. Vi vet att överbeläggningar sätter en stor press på personalen. Det är också problematiskt här och nu.

Min fråga kvarstår: Vad avser socialministern att göra för att hantera den akuta svårigheten och utmaningarna som rättspsykiatrin står inför i dag?