Herr talman! Jag tackar socialminister Forssmed för detta inlägg.

Det är tufft inom regionerna. Det säger också statsrådet själv. Det är fint om det kommer en ljusning. Ett budgetarbete pågår, och det är klart att vi har höga förväntningar. Det behövs mer pengar till både regioner och kommuner för att stärka psykiatrin, rättspsykiatrin och alla delar av sjukvården men också möjligheterna för kommunerna att göra både det förebyggande arbete som behövs för att man inte alls ska hamna inom rättspsykiatrin, och det arbete som behövs för att kunna ta emot dem som skrivs ut från rättspsykiatrin.

Det behövs mer resurser. Jag är enig om att resurser inte är det enda – det handlar också om vilka strukturer man har. Men resurserna är inte oviktiga utan betyder väldigt mycket. Har man inte tillräckligt med personal är det avgörande om man får mer personal eller inte. Både resurser och bra struktur är naturligtvis helt avgörande. Det finns inte tillräckligt med resurser, och den här regeringen har inte tillfört tillräckliga resurser till vare sig sjukvården i allmänhet, psykiatrin och öppenvården eller rättspsykiatrin. Det är min fasta mening.

När jag säger att det är hög tid för staten att ta ansvar tycker jag verkligen det. Det är som sagt väldigt tydligt att rättspsykiatrin inte kan påverka hur många som döms till rättspsykiatrisk vård. Man kan heller inte påverka att kommunerna har väldigt svårt att ta emot dem som är utskrivningsklara.

Men ett större statligt ansvar måste ju inte innebära att staten tar över hela ansvaret för rättspsykiatrin. Jag vill bara poängtera det. Staten kan också ta ett större ansvar genom det som vi har varit överens om i Sveriges riksdag, den så kallade finansieringsprincipen. När man ålägger kommuner och regioner större ansvar eller det blir ökade kostnader som staten kan påverka – och det här är en sådan fråga – tillför man tillräckligt med resurser för att kommuner och regioner ska kunna hantera det. Det är en viktig finansieringsprincip. Det är också ett statligt ansvar. Huruvida rättspsykiatrin helt ska tas över av staten eller inte får vi väl se. Men den lilla sak som regeringen kan göra i dag är att tillföra tillräckligt med resurser.

Nu står vi i tiden för budgetarbetet. Jag förstår att det mesta redan är gjort. Men om det inte tillförs resurser till sjukvården finns det ändå en möjlighet för socialministern att påverka där så att det blir mer resurser till sjukvården, vilket också skulle påverka förutsättningarna för rättspsykiatrin, så att den kan bli bättre.

Jag tycker att det är hög tid att staten tar sitt ansvar både genom ökad resurstilldelning och genom att man gör en översyn av det som även socialministern är inne på, det vill säga löser strukturella problem och ser över vilken eventuell lagstiftning som kan behövas. Det här problemet är nämligen helt akut. Det är helt galet att människor som är utskrivningsklara sitter kvar när de skulle kunna klara sig i öppenvård och komma ut. Det är galet att det ser ut som det gör – återfallsfrekvensen riskerar att bli högre när det är så trångt att man inte kan bedriva den vård som behövs. Det är också helt galet att en del av de människor som är dömda till rättspsykiatrisk vård faktiskt går fria i samhället. Vem bär ansvaret om någonting händer och någon begår ett nytt brott?