Fru talman! Jag vill till att börja med tacka justitieministern för svaret och också för hans betoning som visar att han har förstått exakt vad min fråga handlar om, det vill säga vad som egentligen händer. Jag vill också ge en bakgrund till varför jag ställer frågan och tycker att det är viktigt att vi debatterar den.

I Sverige finns det i dag närmare 128 000 personer som har en god man eller förvaltare. Det är människor som i grunden har svårigheter på grund av sjukdom, funktionsnedsättning eller ålder och som är i behov av stöd i vardagen. Det handlar om att kunna få hjälp att göra det där grundläggande som vi andra tycker är självklart, till exempel betala sina räkningar eller ha kontakt med myndigheter. Behoven är ofta omfattande.

De ställföreträdare – gode män eller förvaltare – som engagerar sig gör en helt ovärderlig insats för att skydda några av samhällets mest utsatta. De som jobbar med frågan tycker dock att det behövs en hel del förändringar i lagstiftningen. Det handlar om det som statsrådet Strömmer var inne på, det vill säga att förhindra oegentligheter. Sådana har vi sett många av. Men det handlar också om att förenkla de uppdrag som man har som ställföreträdare och göra det mer hållbart och rättssäkert.

En väldigt stor andel, 40 procent, av de olika överförmyndarverksamheterna upplever svårigheter att rekrytera ställföreträdare. Det här är ett stort problem eftersom det handlar om människor som är i behov av att få omfattande hjälp. Om svårigheterna att rekrytera ökar markant uppstår ett problem för de människor som har ett stort behov.

Viktiga insatser görs som sagt, men vi behöver förändra och förtydliga lagstiftningen för att de hål som finns ska täppas till. Lagstiftningen är gammal. Statsrådet sa att vi socialdemokrater ibland tycker att saker och ting går för fort. Det tycker vi verkligen inte här.

Bakgrunden är att vi utredde lagstiftningen om ställföreträdare. Vi har också lagt fram ett förslag. Det har till och med varit ute på remiss. Det har kommit många synpunkter på den utredning som gjordes. Sedan 2021 ligger ett förslag som är remitterat och klart på justitieministerns bord.

Nu har det gått ganska många år sedan dess, och därför är det inte bara jag utan ganska många som ställer sig frågan vad som händer – precis det som statsrådet underströk. Vad händer med utredningen? När kommer ett förslag?

Det fanns förhoppningar hos många av dem som hjälper till och som är gode män och förvaltare men också hos överförmyndarnämnder och människor som själva får stöd och hjälp. Nu har de väntat i ganska många år på en uppdaterad lagstiftning. Mina frågor här är desamma som jag ställde i min interpellation: Vad händer? När kan vi förvänta oss att vi får ett konkret förslag, en proposition, på bordet? Eftersom problemen är så stora undrar jag också: Om det inte är i närtid, avser statsrådet i så fall att vidta några andra åtgärder fram till dess?