Fru talman! Om jag velat diskutera skattepolitik hade jag kunnat skriva en interpellation till finansministern. Jag förstår att statsrådet vill ta ut svängarna. Men vi efterlyser som sagt en familjeekonomisk politik här. Jag vill prata om barnbidrag och tillägget till bostadsbidraget, men det känns som att vi hela tiden rör oss runt det och pratar om en massa andra saker.

Jag behöver dock inte undvika den politiken – tvärtom. Det är inte Socialdemokraternas värsta mardröm att sänka skatten för personer som tjänar lite. Problemet är att regeringens förra budget hade fokus på att sänka skatten för rika människor.

Man kan inte ha en total avsaknad av familjeekonomisk politik. Om statsrådet läser sin egen budget kan hon se att det står väldigt tydligt att familjeekonomisk politik gör situationen bättre för landets ekonomiskt mest utsatta barnfamiljer. Men om man inte har en sådan politik får det de konsekvenser som vi har pratat om i dag: ångest och plastdinosaurier, te i stället för middag och sådant som vi verkligen inte vill ha i vårt land.

Jag konstaterar att vi nog inte kommer särskilt mycket längre i den här debatten. Jag hoppas dock att jag har fel och att jag får se mycket av den här varan i höstbudgeten så att situationen blir bättre för landets ensamstående. Jag tackar för dagens debatt. På återseende!