Protokoll 2024/25:138 Tisdagen den 26 augusti

interpellationsdebatt / Svar på interpellation 2024/25:739 om semesterfattigdom för barnfamiljer
Anf. 44 Statsrådet Anna Tenje (M)

Fru talman! Ledamoten lyfter själv i sin interpellation och även i sina anföranden fram problemet med exempelvis undersköterskor som trots heltidsarbete har svårt att klara sin ekonomi och åka på semester. Ledamoten menar att regeringens fokus på arbetslinjen inte räcker för att skapa ekonomisk trygghet.

Fru talman! Ledamoten har faktiskt delvis rätt. Hon har rätt i att alltför många heltidsarbetande, särskilt mammor, har alltför svårt att få sin ekonomi att gå ihop. Det är väldigt tydligt att alla de hårt arbetande kvinnor och män som trots heltidsarbete har svårt att få ekonomin att gå ihop inte får behålla frukterna av sitt eget hårda arbete.

Genomsnittslönen, fru talman, för en undersköterska är mellan 27 000 och 33 000, lite beroende på var i landet man bor och hur länge man har jobbat. För en undersköterska som tjänar ungefär 30 000 kronor i månaden och arbetar i min hemkommun Växjö betalar arbetsgivaren sammantaget 39 500 kronor i månaden i lön och arbetsgivaravgifter. Av dem går nästan 16 000 kronor till skatt. Kvar i plånboken finns cirka 23 500 kronor för undersköterskan.

Med regeringens politik får undersköterskan behålla mer av sina egna pengar. Bara i detta exempel utgör jobbskatteavdraget 3 000 kronor extra i månaden, något som annars hade gått till skatt. Vad än andra ledamöter säger är jobbskatteavdraget något som Socialdemokraterna konsekvent har röstat emot varje gång här i kammaren.

Det är väldigt lätt, fru talman, att tala om självklarheter, som att varje svenskt barn borde få äta glass en varm sommardag. Men det är uppenbarligen helt omöjligt för Socialdemokraterna att låta mamman till barnet få behålla tillräckligt mycket av sin egen lön för att köpa glass. Ska det bli någon glass i Socialdemokraternas Sverige måste den betalas kollektivt genom höjda bidrag. Det här rimmar väldigt väl med den socialdemokratiska devisen att alla ska få höjda bidrag, men ingen ska kunna leva på sin lön.

Får man behålla 3 000 kronor extra via jobbskatteavdraget om man är undersköterska i Växjö har man dock inte lika stor tur om man är undersköterska och bor exempelvis i Stockholm. Socialdemokraterna har inte bara sagt nej till jobbskatteavdraget här i kammaren, utan när de sitter vid makten i Stockholm har de dessutom höjt skatten kommunalt och regionalt, höjt avgiften på SL-kortet och dessutom försämrat bussförbindelserna så att det blir svårt att ta sig till och från jobbet. Då är det riktigt tufft. Men det är klart att höjer vi bara bidragen tillräckligt mycket kanske mamman ändå har råd med glass till sina barn.

Så arbetar dock inte vår regering. Vi har stöttat hushållen genom flera riktade skattesänkningar med fokus på låg- och medelinkomsttagare, där behovet är som allra störst. Och vi kommer att fortsätta göra det så länge det behövs, för regeringen, fru talman, står på hushållens sida.