Fru talman! Jag förstår mycket väl hur tillväxt skapas, eller hur man tror att tillväxt skapas. Jag har läst nationalekonomi. Men jag har också läst statsvetenskap och vet att det finns olika ideologier och därmed också olika partier i den här kammaren som har olika idéer om hur man skapar tillväxt.

Men det är inte det vi efterlyser här. Det vi efterlyser är en rimlig familjeekonomisk politik på utgiftsområde 12, som är statsrådets ansvar.

Vi efterlyser också trovärdiga exempel, som sagt. I all statistik, såväl den i regeringens budget som SCB:s, ser man att det är de ensamstående, framför allt de ensamstående mammorna, som haft det extremt tufft i den kostnadskris som vi har genomlevt. Det är sådana exempel vi efterlyser. Vi efterlyser inte tvåsamheten där en sjuksköterska och en polis lever ihop. Visst kan de också ha haft utmaningar. Det sticker jag inte under stol med. Men det är just de ensamstående som regeringen inte vill möta, inte vill samtala med och inte vill genomföra åtgärder för. Det är problematiskt.

En av de föräldrar som har det tufft trots att hon har ett jobb är undersköterskan Sandra. Hon berättar att det endast var tack vare hennes mamma som hennes barn i somras kunde åka karusell och få äta några glassar. Hon säger: ”Det är jobbigt att snart vara 40 år gammal och inte kunna stå på egna ben. Det känns taskigt mot min mamma att ta pengar från henne som hon borde spara till sin pension.”

Sandra är långtifrån ensam. Som sagt har nästan en tredjedel av alla ensamstående mammor inte råd med en veckas semester utanför hemmet. Lönen räcker inte till, trots ett heltidsjobb. Resultatet är att dessa mammor får dåligt samvete och känner sig extremt otillräckliga.

Sandra beskriver också att hon är livrädd för att braka ihop och bli sjukskriven en längre tid.

Barnen betalar kort sagt priset för den kostnadskris vi haft de senaste åren.

Det saknas dock inte förslag i Socialdemokraternas skuggbudget för att åtgärda situationen. Vi har flera förslag som vi hoppas att regeringen verkligen ser över inför sin egen budget.

Vi har gång på gång föreslagit åtgärder som skulle ha givit många tillskott till de ensamstående, exempelvis att införa ett reformerat bostadsbidrag i stället för att slakta tillägget i bostadsbidraget. I stället för att stärka ensamstående har regeringen aktivt valt att ta bort pengar från landets ekonomiskt mest utsatta familjer. Det är tondövt. Vi har även föreslagit ett höjt barnbidrag, något som skulle vara väldigt välkommet. Regeringen vägrar även här, så här långt. Vi är sist i Norden med en sådan satsning. Vi har också föreslagit lovlunch för att avlasta föräldrarna under lov.

Alla dessa åtgärder hade givit ett stort ekonomiskt utrymme till ensamstående, som hade lättat bördan och kanske givit en möjlighet till en bättre semestertid tillsammans med barnen.

I stället möts vi den här hösten av väldigt många nedslående berättelser som kommer oss till del. Vissa barn kommer till skolan med berättelser om kulglass, vattenland, lekland och semester. Andra barn har i bästa fall haft mor- eller farföräldrar som kunnat bidra med någonting så att de kunnat åka en karusell eller äta en glass. Men i värsta fall kanske barnen inte har sett så mycket mer än lägenhetens fyra väggar och en mamma med ångest över att det är extremt mycket extra kostnader för att barnen inte längre får lunch i skolan. Detta är inte det jämlika Sverige vi eftersträvar 2025.

Därför vill jag fråga statsrådet: Vad vill statsrådet Anna Tenje säga till alla dessa ensamstående mammor som lämnar en sommar full av ångest bakom sig? Och vad tänker regeringen göra konkret för att detta inte ska upprepa sig nästa sommar?