Fru talman! Enligt statistik från SCB som publicerades i juli månad uppger 12 procent av befolkningen att man inte har råd att åka på semester utanför hemmet. Särskilt allvarligt är det för ensamstående mammor – där är det nästan var tredje som inte har råd. Och det här är en ökning jämfört med 2023. SCB påtalar att siffrorna visar att även personer som har jobb kämpar. Det finns många berättelser som belyser verkligheten i att ett heltidsarbete i dag tyvärr inte innebär att man klarar sin ekonomi.
Jag vill verkligen understryka att vi socialdemokrater tycker att det är jätteviktigt att man har ett arbete. Men den här undersökningen visar att regeringens ensidiga fokus på en jobblinje inte räcker för att skapa ekonomisk trygghet för alla. En aktiv familjepolitik för det utgiftsområde som statsrådet är ansvarig för behövs också, och jag efterlyser en sådan politik i dagens debatt.
Gång på gång i denna kammare har jag ställt frågan både till statsrådet Tenje och till statsrådet Svantesson om Sveriges barnfamiljer har det tufft ekonomiskt. Jag har inte fått ett tydligt ja på den frågan av någon företrädare för regeringen, men för mig och barnfamiljerna är det uppenbart. Hyrorna har stegrats, matpriserna har skenat och så även räntorna. Barnfamiljerna blir extra sårbara därför att barnen växer ur kläder och säsongerna skiftar.
Ja, det är tufft för barnfamiljerna. Men även om jag inte har fått ett tydligt ja på min fråga har det i denna kammare och i medierna i stället lämnats många tips från regeringsföreträdare: att skaffa jobb, flytta, ta extra pass, försöka pruta på Ica, handla i billigare affärer och så vidare.
Även ministerns svar till mig här i dag tycker jag inte känns förankrat i verkligheten, för vägunderhåll betalar inte en födelsedagspresent till ett barn. Och jag frågar inte hur ekonomin har förbättrats för en polis och en sjuksköterska som lever tillsammans. Jag frågar om förbättringar för den ensamstående undersköterskan som har två barn.
Det blir väldigt tydligt i dag att regeringen inte står på hushållens sida, och jag har ett väldigt belysande argument för detta: Statsrådet Anna Tenje träffade inte Makalösa Föräldrar när de var här och demonstrerade utanför riksdagen. Det gjorde ingen av regeringsföreträdarna. Det gjorde inte heller några riksdagsledamöter för regeringspartierna. Varför inte? Jag tror att det är för att ni vet att er politik saknar väldigt mycket på det här området. Ni försämrar för ensamstående föräldrar, och alla fina ord i den här kammaren förändrar inte det.
Men jag och flera kollegor som också är här i dag gick dit. Många av oss gick dit, även från övriga oppositionspartier, för vi har en politik som vi inte skäms för på det här området. Vi lyssnade på berättelserna, och vi följde upp med flera samtal. Det var berättelser om silvertejpade handfat. Det var berättelser om te i stället för middag så att barnen kunde få mat och berättelser om att leka med sonen och hans plastdinosaurier samtidigt som man har ångest över om räkningarna för den här månaden kommer att kunna betalas. Det var även berättelser om mat som handlas på Klarna och ständig rädsla för kronofogden. Inte minst var det berättelser om oro inför sommaren, då det blir än värre när man också ska ha råd med en extra lunch.
Att inte ha råd med semester är inte bara ett tecken på ojämlikhet. Det är ett uttryck för ett samhälle där välfärden monteras ned, för semester är inte lyx. Det är återhämtning och livskvalitet. Min fråga till statsrådet är därför: Tycker statsrådet att det är rimligt att semesterfattigdomen ökar i Sverige? Om inte, vilka konkreta åtgärder förutom vägunderhåll tänker statsrådet vidta för att fler barnfamiljer ska få råd med ett drägligt sommarlov – även ensamstående?
(Applåder)