Fru talman! Jag har tidigare redogjort för flera viktiga steg och avgörande reformer för att förbättra förutsättningarna för sjukskrivning och rehabilitering.

Ledamoten sa i sitt anförande att jag misstänkliggör läkare, bara för att vi nu sätter hårt mot hårt när det gäller att skydda den gemensamma välfärden från kriminalitet. Så är det definitivt inte, men jag blundar heller inte för det faktum att falska läkarintyg används som verktyg för att begå bidragsbrott. Varje år betalas 15–20 miljarder ut felaktigt från de statliga välfärdssystemen. Det är skattemedel som hade kunnat gå till betydligt bättre saker. Detta är skattemedel som vi måste vårda och värna och i stället rikta till dem som verkligen är i behov av hjälp och stöd.

Bilden är ju både omfattande och komplex när det gäller de falska läkarintygen, och de delar vi talar om nu är en viktig pusselbit. Det är djupt allvarligt att läkare – personer som åtnjuter ett särskilt förtroende i samhället – på falska grunder hjälper till att öppna dörren till vårt välfärdssystem.

Bidragsbrotten är ju ett stort problem. Förra året anmäldes över 22 000 bidragsbrott i Sverige, vilket innebär en ökning med över 100 procent jämfört med 2015, enligt statistik från Brå. Ledamoten satte själv fingret på problemet genom att väldigt tydligt visa den socialdemokratiska hållningen när det gäller bidragsbrott. Ledamoten skrev i sin interpellation att alla typer av fusk och korruption givetvis ska beivras. Detta följdes dock av ett ”men”.

Jag kan konstatera att Socialdemokraterna satt vid makten under åtta år. Om man nu tycker att det är så viktigt att beivra alla typer av fusk och korruption kunde man ju ha förväntats flytta fram positionerna och faktiskt göra någonting, men det gjorde man inte. Man tog inte tag i de här frågorna. Man tillsatte inte någon utredning, vilket den här regeringen nu har gjort. Man satte inte heller hårt mot hårt gällande att beivra välfärdskriminaliteten. Man gjorde det inte under den tid då man var i regeringsställning, och man tycker inte heller i dag att det är lika viktigt.

På tre år har fler åtgärder vidtagits för att stötta återgång till arbete och stävja bidragsbrott än under nästan ett decennium av socialdemokratiskt maktinnehav. Det är ju ändå Socialdemokraterna som är facit på detta område.