Fru talman! Jag vill givetvis tacka ledamoten för frågan och för den här debatten. Bekämpandet av arbetslivskriminaliteten förtjänar stor uppmärksamhet, och det gör också debatten. Den vill jag definitivt tacka för.

Framför allt är det viktigt med en handlingskraftig regering, och jag kan återigen bara konstatera att det under de åtta år som den socialdemokratiska regeringen hade på sig – mer än dubbelt så lång tid som vi har haft på oss – inte hände ens hälften så mycket som vi har åstadkommit under vår tid i regering. Intresse eller ointresse? Det verkar som att vi har samsyn kring den här frågan, så det kan vara så att ledamoten inte hade samma framgång med att lyfta den till sin tidigare regering som han hade haft med den här regeringen.

Detta är definitivt viktiga frågor. Det är en del av samhället, och det hotar samhället på många olika sätt. Jag delar definitivt ledamotens beskrivning att ingen ska behöva känna sig osäker på sin arbetsplats, svensk eller utländsk. Här behöver vi definitivt göra mer, och det gör vi också. Jag är stolt över många av de åtgärder som nu har genomförts eller är på gång. Det handlar om ett utvecklat arbete med kontroller hos Försäkringskassan, mer resurser till handläggning, större utbyte mellan myndigheter, fler åtgärder mot kriminella aktörer med mera. Man följer också upp de rekommendationer som finns att läsa i ISF:s granskning.

Arbetet tar aldrig slut. Jag kan bara konstatera att vi steg för steg ändå skapar bättre förutsättningar för samarbete, för delning av information och för fler kontroller och dessutom för att se till att arbetslivskriminaliteten motverkas på alla plan, både i Sverige och i EU. Jag ser mycket fram emot detta fortsatta arbete.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.