Fru talman! Jag tackar ledamoten för detta. Det är förstås väldigt angeläget att ha en framdrift i frågorna för att stärka svensk robusthet vad gäller flygplatserna och flygtrafiken.

Anledningen till att jag tar upp de skillnader som finns i denna fråga handlar inte om partipolitisk polemik. Det handlar om anledningen till att vi är i den situation vi i dag är i, med en inrikestrafik som har det väldigt tufft. Detta har inte minst en orsak i den politik som har förts inom flyg- och flygplatsområdet.

När man diskuterar detta är det väldigt viktigt att man ser klarsynt på situationen. Jag välkomnar därför Peter Hedbergs och Anna-Belle Strömbergs engagemang i frågan. Detta är för viktigt för att bli pamflettpolitik. Det handlar förstås om beredskap och tillgänglighet, men det handlar också om att Sverige med den innovationskraft och förmåga vi har kan vara med och ställa om flyget till att bli mer hållbart.

När det gäller detta har regeringen utsett en utredare som nu arbetar med hållbara bränslen för både luftfart och sjöfart, för att stärka inhemsk produktion. Det kan bli en möjlighet för jobb- och tillväxtskapande i vårt land, där det både stärker svensk konkurrenskraft och påskyndar omställningen av flyget och sjöfarten.

Jag tror att vi har ett gemensamt intresse och engagemang gällande detta. Vi kommer att arbeta vidare för att stärka beredskapen för att inte slarva med flygplatsinfrastrukturen. Det är därför vi nu har gett Anders Flanking detta viktiga uppdrag. Vi kommer förstås fortsatt att noga följa situationen för de regionala flygplatserna. Vi utesluter som sagt inte olika åtgärder under utredningens gång för att stärka robustheten. Samtidigt tror jag att det är viktigt att göra detta i ett sammanhang där vi har flera underlag på bordet.

Jag vill tacka ledamoten för den här diskussionen. Tack för engagemanget!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.