Fru talman! Regeringen har vidtagit flera åtgärder. Vi har mer än fördubblat driftsstödet till de regionala flygplatserna. Vi tog bort en skatt som den socialdemokratiska regeringen införde, nämligen flygskatten, som har slagit hårt både mot inrikestrafiken och mot luftfartens konkurrenskraft. Att vi i dag är i en situation där inrikestrafiken har det väldigt tufft är inte en slump, fru talman, utan en konsekvens av att man gjort för lite under lång tid och till och med motarbetat flyget.

Därför är det positivt – som Peter Hedberg nämner – att det nu börjar levereras resepolicyer runt om i landet. Det förhindrar att en kommun eller region med ena handen knackar på hos Regeringskansliet och ber om mer driftsstöd samtidigt som man med den andra handen avråder från eller till och med förbjuder sin personal att flyga från den flygplats som man i många avseenden lyfter fram som viktig för sjukvården, för beredskapen, för tillgängligheten och för näringslivets behov.

Jag skulle vilja säga att det krävs fler förändringar innan vi får en helt neutral och balanserad syn på detta i de olika resepolicyerna, men jag har också noterat den ändrade inriktningen.

Fru talman! Peter Hedberg frågar mig varför vi inte kan bryta ut andra delar, men vi har ju brutit ut exempelvis förslaget om att stärka driftsbidraget. När det gäller detta såg vi att mer behöver göras och att stödet behöver förstärkas. Jag utesluter förstås inte att det kan komma att behövas ytterligare tillskott under tiden som vi arbetar med att se över och analysera systemet av flygplatser i sin helhet.

Det är just detta jag menar när det handlar om att rycka ut olika flygplatser och säga att vissa ska ingå i basutbudet och vissa inte, om man inte har gjort en ny analys utifrån det nya säkerhetspolitiska läget. I detta läge ser allt fler, utöver oss som diskuterar här i dag, fru talman, värdet av robust flygtrafik och luftfart i Sverige.

Jag har mycket god kontakt med flera av de flygplatser som har det väldigt tufft just nu. Även Sveriges regionala flygplatser beskriver situationen som tuff, och med tanke på luftfartens viktiga roll för totalförsvaret och för ambulansflyg och brandflyg ska den också ses som allvarlig.

Den ersättning som i dag finns att få för att vara beredskapsflygplats täcker knappt de kostnader som flygplatsen har. Det är förstås någonting vi ser som bekymmersamt och som vi nu också analyserar. Jag kan förstås inte föregripa budgetprocessen, och det tror jag att riksdagsledamöterna i denna kammare förstår. Ledamöterna behöver dock inte tvivla på regeringens engagemang för att stärka svensk luftfart som en viktig del i ett transportsystem i Sverige som man kan lita på.

Detta blir nästan ironiskt med tanke på att man tillhör ett parti som införde flygskatten, som försökte lägga ned Bromma flygplats och som lade en hämsko över Arlandas utveckling. Man har också samarbetspartier som Miljöpartiet, som inte bara vill sätta in flygskatt igen utan dubbla flygskatten. Det handlar också om att sänka driftsbidraget för regionala flygplatser.

Ni kan ju samarbeta med regeringen också – det skulle vi gärna vilja kring att avskaffa flygskatt och stärka luftfarten. Peter Hedberg står i inledningen av den här debatten och säger att han hoppas att det blir ett regeringsskifte. Då tycker jag att man är svaret skyldig: Hur kommer det att bli med ett regeringsskifte? Kommer ledamöterna att stoppa ett återinförande av flygskatt?

En mycket fundamental neddragning av driftsstödet rimmar inte riktigt med den debatt vi har. Vi kan lita på regeringen. Vi kommer att fortsätta stötta svenskt flyg, eftersom det är en viktig del av det svenska totalförsvaret.