Fru talman! Jag får väl acceptera det. Men jag kommer att ställa frågan till statsrådet igen, eftersom det är viktigt att man får ett besked.

Jag vill återge ett citat som jag tycker beskriver detta ganska tydligt. Sven-Erik Alhem är förbundsordförande på Brottsofferjouren och säger att det är viktigt att de som själva saknar förmåga att tillgodose sina intressen har någon som är tillförlitlig. Det är anmärkningsvärt att man inte ser till att täppa igen de hål som uppenbarligen finns.

Det beskriver ganska tydligt vad detta faktiskt handlar om. Det är utsatta personer som inte alltid själva klarar av att göra sina röster hörda. Därför gör det extra ont i hjärtat när detta drar ut på tiden. Det är som att det är en fråga som inte är särskilt viktig.

Jag hör att statsrådet säger att det jobbas med frågan. Men även om det finns saker som behöver utredas och tittas vidare på är det svårt att förstå varför det ska ta sådan evinnerlig tid. Det fanns ett färdigremitterat förslag, där synpunkter från remissinstanserna hade skickats med. Det ligger på bordet sedan 2021. Det är därför jag ställer frågan.

Vilka är då problemen? Det finns flera olika, inte bara att den här lagstiftningen är gammal; handfast lagstiftning, det vill säga om hur det ska utföras, blir ju ibland daterad. Det handlar även om oegentligheterna. Det finns ändå oegentligheter. Även om de flesta gode män och förvaltare gör en jätteviktig insats, sköter sig och tillgodoser den som man ställer upp för på ett jättebra sätt finns det oegentligheter. Det finns människor som till exempel har tillgodogjort sig pengarna själva, och någon har sålt ett hus. Det finns flera exempel. Jag ska inte ta upp dem här, eftersom det tar lång tid. Men det är sådant som gör ont i hjärtat att höra.

En av sakerna som har föreslagits är ett nationellt ställföreträdarregister. Det skulle göra det enklare och smidigare för ställföreträdare att visa sin behörighet. Det handlar om att det ska vara enklare men också att man ska kunna se om det är rätt person, om det är en ställföreträdare och om det har förekommit några oegentligheter tidigare.

Dessutom säger Överförmyndarnämnden i Stockholms stad att det är så knepigt och svårt att hantera att vara god man eller ställföreträdare att det blir svårt att rekrytera. Det var därför jag lyfte in att en god man kanske inte riktigt kan säga att det är ett enkelt uppdrag. Det är det ju inte, och det är inte heller enkelt att utföra rent tekniskt.

Förutom register och att det ska vara enklare finns det en tredje sak, som jag har glömt och som jag får återkomma till.

Jättemånga har kontaktat mig och frågat vad som händer, varför det inte händer någonting och när man kan förvänta sig en förändring. Vi vill ju ha ett samhälle som möjliggör för rättssäkra och värdiga insatser för de personer som är i allra störst behov av den hjälp som samhället kan erbjuda.