Fru talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret på interpellationen.

Inledningsvis vill jag konstatera att jag helt delar arbetsmarknadsministerns bild av arbetslivskriminaliteten i det här landet. Den är i det närmaste att betrakta som ett gift, och den måste bekämpas med kraft. Den snedvrider konkurrensen på arbetsmarknaden, som har sagts, men framför allt utnyttjar den människor hänsynslöst. Människor som bara vill tjäna sitt levebröd far oerhört illa i de fall där arbetslivskriminaliteten tillåts härja fritt.

I det fall som jag tog upp i interpellationen handlar det om ett företag i Åstorp som flyttat från Danmark och sedan runt på olika platser i Skåne. Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan har rapporterat flitigt om i det närmaste slavliknande förhållanden och en utbredd tystnadskultur. Anställda tvingas arbeta gratis på helgerna och tolvtimmarspass vid vissa tillfällen. Det vittnas om att det inte går att säga nej om man blir inkallad på en söndag och att övertidsersättningen inte är korrekt. Det förekommer också att anställda tvingas betala tillbaka sin lön till företaget i fråga.

Facket har tidigare stängts ute från företaget, och företaget har vägrat teckna kollektivavtal, något som till slut skedde efter ett antal stridsåtgärder. Sakta men säkert har facket sedan börjat få kontakt med anställda på företaget. Rädslan för repressalier bland de anställda gör dock att det tyvärr ofta sker först efter att anställningen avslutats.

Fru talman! Det här är såklart upprörande i sig. Att sådant här ska förekomma på svensk arbetsmarknad år 2025 är helt oacceptabelt. Det för snarare tankarna till 1800-talsskildringar på film av gruvarbetare i Storbritannien eller någonting liknande än till en arbetsplats i Sverige på 2020-talet.

Men skälen till upprördhet och ilska stannar inte här. Samtidigt som detta pågått och ägarna plockat ut över 100 miljoner kronor i vinst har Arbetsförmedlingen genom de så kallade nystartsjobben skickat 10 miljoner kronor till företaget sedan december 2022. Det är alltså 10 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar som gått raka vägen till sådant utnyttjande, rent av till exploatering av människor. Det är så att det kryper i kroppen på en när man tänker på det.

I arbetsmarknadsministerns svar talas det om att regeringen arbetar för att strypa den kriminella ekonomin och skjuter till pengar för att stärka kontrollen och motverka fel som detta. Det går tyvärr att konstatera att mycket mer behöver göras. I det här fallet är det inget nytt; företaget i fråga har varit under granskning av medier i många år. Första gången det rapporterades om det i medier var för över tio år sedan. Trots det har alltså 10 miljoner av skattebetalarnas pengar gått till att främja den här typen av exploatering av människor.

Fru talman! Det borde inte behöva vara så att det ska åligga tidningar, tv, radio eller andra medier att se till att sådan här information kommer fram. Det borde finnas väl utbyggda rutiner inom Arbetsförmedlingen för att se till att stöd inte betalas ut till den här typen av exploaterande företag.

Tyvärr, fru talman, är det inte första gången som vi ser hur just nystartsjobben innebär att skattemedel hamnar lite var som helst och på ställen där de absolut inte borde hamna. Nystartsjobben har också fått kritik tidigare, inte minst av Riksrevisionen – kritik som nu med det här konkreta och praktiska exemplet visat sig vara långtifrån felriktad.

Vad är ministern och regeringen beredda att göra för att dels få slut på sådana här arbetsförhållanden, dels se till att statliga pengar inte går till företag som står för sådana här arbetsförhållanden? Det är alldeles uppenbart att nuvarande regelverk, nuvarande system och nuvarande ordning inte räcker till.