Fru talman! Tack till arbetsmarknadsministern för svaret! Jag trodde inget annat, men det gläder mig att höra att det finns ett fortsatt solitt och starkt stöd för den svenska modellen. Det är alltid glädjande när man får den typen av bekräftelse på att den svenska modellen är värd att värna och försvara.

Nu är det väl ändå så att den svenska modellen är under viss press. Jag vill påstå det. Det finns en del aktörer som utmanar den svenska modellen – inte minst genom de egenanställningsföreteelser som sprider sig. Man vill ogärna klassa människor som anställda, utan man vill i stället se dem som uppdragstagare.

När det gäller den växande plattformsekonomi som nämndes i statsrådets svar finns det en utredning som tittar på hur man ska implementera plattformsdirektivet. Det är också en företeelse som pressar den svenska modellen.

När man ser att det pågår press från olika håll kan man – oavsett om det är en trend eller inte – känna viss oro för att den svenska modellen sätts under press. Detta gäller även när den här typen av gula fackförbund tillskapas, enligt fackförbundet Transport och andra fackförbund. Jag sa inte det i mitt första inlägg, men även fackförbund som Unionen och Journalistförbundet har uttalat sin starka kritik mot denna företeelse och det nybildade fackförbund som det rapporterades om tidigare i veckan.

Jag upplever att statsrådet håller med om att det på svensk arbetsmarknad är grundläggande att vi har fackförbund som verkligen respekterar arbetstagarnas intressen och som tydligt är frikopplade från arbetsgivarnas bestämmanderätt och finansiella inflytande.

Om vi får en ordning där den här typen av fackförbund breder ut sig på den svenska arbetsmarknaden kommer det att försvaga den svenska modellen. Det är alldeles uppenbart. Om vi plötsligt har ett system där den ena sidan tappar i trovärdighet för att den anses stå på samma sida som arbetsgivaren kommer det att skada den svenska modellen och märkbart försvaga parternas ställning. Jag skulle vilja påstå att det gäller åt båda hållen.

Det kan också leda till en omfattande villkorsdumpning. Om vi får en situation där allt fler gula fackförbund uppstår kan det innebära att vissa arbetsgivare ser en chans att dumpa villkoren på arbetsmarknaden. Det är ett problem.

Staten, regeringen och riksdagen sitter på den lagstiftande makten och blir en naturlig part i den svenska modellen även om de inte reglerar arbetsvillkoren i detalj. Staten har också en roll att spela i den svenska modellen. Det är viktigt.

En annan sak man kan fundera på, och som jag inte vet om jag kommer att få något svar på här i dag, är om statsrådet ser något slags bortre gräns för när regeringen skulle kunna agera. Frågan om lagstiftning i syfte att på något sätt reda ut vad gula fackförbund är förekommer i viss mening i den juridiska doktrinen. Jag tänker framför allt på lagändringarna 2019.

Bland annat har arbetsrättsforskarna Niklas Selberg och Erik Sjödin föreslagit att man lagstiftningsvägen ska förtydliga och definiera bestämmelsen i 6 § medbestämmandelagen. Där beskrivs till exempel vad som avses med en arbetstagarorganisation.

Domstolarna har än så länge – i det här fallet 2024 – gjort en tolkning av lagstiftningen som gör att arbetstagarnas intressen värnas brett. Men vi kan ju inte se in i framtiden.

Min huvudsakliga fråga är om statsrådet ser ett scenario framför sig där det kan bli aktuellt att regeringen, och sedermera lagstiftaren i form av riksdagen, agerar.