Fru talman! Sedan i mars i år har ett stort antal avslöjanden om kontroversiella aktieköp utförda av både statsråd och statssekreterare skakat allmänhetens tilltro till statsministerns omdöme och Sveriges förvaltningskultur. Det är tydligt att statsråd och statssekreterare använder sin makt för egen ekonomisk vinning. Det är mycket allvarligt.

Statsministern har en överordnad och strategisk roll i och med att han leder regeringen både politiskt och administrativt. Ansvar, lojalitet och etik är centrala för att upprätthålla förtroendet för statliga institutioner i Sverige.

De frågor som jag har ställt måste alltså statsministern svara på. Har han förtroende för sina statsråd och statssekreterare? Och avser han att göra någonting för att arbetet i regeringen ska fungera i enlighet med de regler som finns? Det var därför jag begärde en debatt med statsministern.

Nu står vi här. Återigen är statsministern osynlig. Han är inte här. Än en gång lämnas frågan över till någon annan, och svaret från statsministern ekar tyst. Det tyder verkligen på ett svagt ledarskap.

Det här händer gång på gång. Som medborgare i Konungariket Sverige blir jag upprörd. Statsministern är nämligen även min statsminister, precis som för alla andra som bor i Sverige. Även om jag uppenbarligen inte har röstat på honom är han min statsminister. Men jag kan inte längre räkna alla gånger som jag som medborgare har undrat var statsministern är och vilka svar han har på de frågor som han borde svara på.

När statsministern tillträdde lovade han att alltid sätta sak före särintresse. De senaste månadernas uppgifter om privata aktieklipp i Regeringskansliet skapar en annan bild. Den enda reaktionen från statsministern har varit att regler ska följas. Nu är det uppenbarligen tveksamt om man gör det. Nu krävs tydliga besked och snabb handling. Och som ledare för sitt team, det vill säga regeringen och dess statssekreterare, har statsministern ansvar för att se till att reglerna följs.

Jag ville få svar på mina frågor, om statsministern har fullt förtroende för statsråden och statssekreterarna och vilka åtgärder han avser att vidta. Här står finansmarknadsministern och säger: Interpellationen har överlämnats till mig. Jag vill inte vara otrevlig mot statsrådet på något sätt. Han står här och har fått på sin lott att svara på mina frågor, vilket han faktiskt har gjort. Men statsrådet är inte statsministern. Statsrådet är inte ansvarig för regeringen och dess statsråd men får nu svara på vad hans kollegor har gjort och om de har följt reglerna.

Jag blir ändå nyfiken – det blir min första kompletterande fråga – på varför det är just finansmarknadsministern som svarar i stället för statsministern. Är det för att det handlar om aktier och har med finanser att göra, eller finns det något annat skäl?