Fru talman! Det är jättebra med en ny arbetsmiljöstrategi. Det var faktiskt inte riktigt vad jag hade förväntat mig av den här regeringen. Jag är glatt överraskad över att Tidöregeringen går fram med en ny arbetsmiljöstrategi. Jag har också förstått att arbetet med att ta fram den har varit bra och framgångsrikt och skett i bred dialog.

Jag hoppas verkligen att en ny strategi blir startskottet för verklig action när det kommer till arbetsmiljöarbetet och att vi faktiskt får se fler propositioner och förslag från regeringen baserat på de handlingsplaner och den strategi som man nu tar fram.

Jag vill tacka arbetsmarknadsministern för den här debatten, men jag vill också återkomma till att denna fråga inte är kontroversiell. Alla är överens om att det inte finns några hinder för att ratificera konvention 190. Alla skriver under på att hot och våld i arbetslivet är oacceptabelt. Allt är klart. Det är vad man brukar kalla en lågt hängande frukt, något som inte kräver särskilt stor ansträngning. Att ratificera konventionen sänder en tydlig signal från regeringen och riksdagen om att våld och trakasserier i arbetslivet är oacceptabelt och ska bekämpas.

Regeringen har inte prioriterat att ratificera ILO:s konvention 190. Det är uppenbart. Trots att det talas om förebyggande arbete och vikten av systematiskt arbetsmiljöarbete har inga insatser gjorts för att ytterligare förstärka detta arbete på våra arbetsplatser. Man har gång efter gång gett sken av att man tänker göra något som man sedan inte levererar. Detta uppfattas av mig som oseriöst och saktfärdigt. Det är inte direkt så att det sprutar ut propositioner från Arbetsmarknadsdepartementet, så varför plockar man inte sin lägst hängande frukt och lägger fram frågan om ratificering för riksdagen?

(Applåder)