Fru talman! Jag vill också hälsa det nya statsrådet varmt välkommen till kammaren. Det är ingen brist på variation med tanke på att det är det tredje statsrådet i ordningen, men lika välkommen är statsrådet för det.

I svaret säger statsrådet att det i utredningen och direktivet framgår att regeringens nollvision som den uttrycks i bland annat arbetsmiljöstrategin ligger fast. Det är områden som det är viktigt att fortsätta att bevaka för att arbetsplatsrelaterade dödsfall ska kunna förebyggas i högre grad. Vi har bara för några veckor sedan kunnat läsa vad Arbetsmiljöverket uttrycker: När de förslag till åtgärder som presenteras och finns med inte vidtas är det som sägs i nollvisionen och strategin inte tillräckligt. Det finns förslag i strategin och i uppföljningen för att uppnå nollvisionen, men alla de åtgärder som föreslås har inte vidtagits. Man konstaterar också att olyckorna inte heller minskar.

En av mina frågor till statsrådet är: Varför räcker det med att bara bevaka den här frågan? Jag vill göra ett medskick med utredningen för en ny strategi att det också ska finnas en plan så att de åtgärder som föreslås ska bli mer än bara förslag och att de också ska verkställas.

Det har faktiskt inte gjorts under den här perioden, lite grann som min kollega var inne på tidigare.

Fru talman! Mot denna bakgrund vill jag nämna Axel, 15 år, som skulle ha börjat nian nu. För några veckor sedan gick han bort. Han dog just i en arbetsplatsolycka. Han är bara en av åtta personer som har dött i sommar. Dessa olyckor sker hela tiden.

Min fråga är: Görs det tillräckligt? Gång på gång får man läsa nyheter om denna typ av tragedier som drabbar arbetstagare och deras familjer. Görs det tillräckligt? Det kan inte vara så.

Detta är en av anledningarna till att vi socialdemokrater har lagt fram förslag om en kriskommission. Vi lägger fram förslag och trycker på regeringen att vidta fler åtgärder i de strategier som redan finns, för man måste göra mer när det är så många personer som faktiskt aldrig kommer hem efter att ha gått till arbetet för att förtjäna sitt levebröd. Det är ju bara detta de har gjort sig skyldiga till. De utsätts för en allvarlig arbetsmiljö som i värsta fall leder till att de mister livet.

När jag hör svaret tycker jag lite att det saknas ambition. Min fråga till statsrådet är därför: Finns det något mer som statsrådet vill göra utöver det som sades i interpellationssvaret? Vi socialdemokrater är nämligen inte nöjda utan anser att mer behöver göras. Vad anser statsrådet själv behöver göras utöver detta? Eller räcker det som angavs i svaret?