Fru talman! Liksom statsrådet ska inte heller jag säga att det är precis en nationell strategi som behövs. Men att ta fram en nationell strategi är ändå ett sätt att möta just otydligheterna i fråga om ansvarsområdet. Jag väljer att tolka statsrådet välvilligt när det gäller att det i alla fall är ute på remiss.

Jag instämmer inte i det statsrådet säger när det gäller att det inte alls konkurrerar med resurserna till skola, äldreomsorg eller någonting annat. Många svenskar i dag har det otroligt tufft ekonomiskt. Att höja taxorna i kommunerna är svårt, just för att det ser ut som det gör. Många kommuner säger också att just beredskapsfrågorna kostar pengar och resurser för kommunerna. Då blir det ändå en prioriteringsfråga.

Det är alltså viktigt att vi nationellt håller fast vid den finansieringsprincip vi har. När vi kräver av kommunerna att de ska göra insatser måste vi skicka med tillräckliga resurser för att de ska kunna klara av detta. Många kommuner har det extremt tufft just nu. Det handlar om att skicka med tillräckliga resurser till kommunerna.

Sedan har jag ändå en vädjan. Klimatförändringarna kommer enligt allas bedömningar att påverka bristen på vatten väldigt mycket i framtiden. Vattenbristen kommer inte att vara så sällsynt som den har varit utan kommer att bli allt vanligare. Jag vädjar verkligen till regeringen att ta klimatfrågorna på större allvar än man gör i dag. Det går inte för sig att vi nu ökar utsläppen, utan vi måste göra mer för att minska utsläppen och ta tag i den klimatkris som pågår. Det är en vädjan till statsrådet, både när det gäller vattenbristen och för allas vår framtid.