Fru talman! Om jag börjar i änden med tankarna kring klimatet och utsläpp, som ändå får sägas vara en annan fråga än det ämne som diskuteras i denna interpellation nämligen vatten- och avloppssystem och vår beredskap i vattenfrågor, kommer den här tiden att försvinna.

Jag börjar därför i den andra änden och med att lyfta fram det faktum att när en kommunpolitiker, en ansvarig lokal företrädare för vatten- och avloppssystem, arbetar med dessa frågor prioriterar man inte mellan äldreomsorg, skola, andra kommunala kärnuppdrag och vatten- och avloppssystem. Skälet är att finansieringen av va-system inte kommer från skatteintäkterna utan från det som kallas för va-taxa. Det är en separat införsel av medel. Det är ett viktigt uppdrag som lokalpolitiker och främst kommunpolitiker har. Det finns ett system för hur finansieringen ska gå till, och det är genom va-taxan.

Men åter till ämnet och vad regeringen ska göra och behöver ta tag i. Jag vill vara väldigt tydlig med att den fråga som ledamoten ställer, om vi vill se en nationell strategi, är ett av de förslag som Va-beredskapsutredningen har kommit fram till. De förslagen är nu ute på remiss. Därmed kan jag inte, från regeringens sida, föregå den process som pågår med att arbeta fram förslag och ta in synpunkter genom att berätta vad regeringen tycker i frågan. Ledamoten sätter mig i en lite trängd situation. Jag kan helt enkelt inte svara, även om regeringen såklart har starka åsikter om hur det här området ska utvecklas.

Jag kan däremot lyfta fram de åtgärder som vi har vidtagit genom andra verktyg. Exempelvis konstaterade vi i arbetet med havsmiljöpropositionen, som jag som miljöminister är ansvarig för, att det finns ett brett stöd bland myndigheter, kommuner, branschorganisationer och olika lokala aktörer för att få till bättre samverkan på avrinningsområdesnivå. Den problematiken lyfts verkligen upp som ett nationellt ansvar i fråga om att se till att samordna processerna men också att se till att lagarna inte står i vägen för bättre samverkan och utvecklat samordnande. Även om det krävs olika lokala åtgärder kan nämligen en lokal åtgärd leda till en effekt på en annan plats. Då måste det finnas utrymme för det i Sverige.

Det är en typisk fråga som regeringen i linje med den här diskussionen har gett Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att helt enkelt ta tag i. Det är ett arbete som pågår. I till exempel våra regleringsbrev för både 2024 och 2025 fick Havs- och vattenmyndigheten två olika uppdrag att arbeta med olika åtgärder och program inom avrinningsområdet för att stärka samverkan och öka åtgärdstakten, så att vi faktiskt kommer i gång med de här olika åtgärderna. Det ska också vara fokus på att se till att rätt åtgärd kan genomföras vid rätt plats.

Om man jobbar lokalt med en fråga, som va, är det lätt att man tittar på vilka lokala behov som finns och avgränsar sig där. Men då behövs det nationella bidraget genom att man ser att en insats på den här platsen skulle leda till stor effekt på en annan plats och möjligen till och med till en lägre kostnad eftersom insatserna skiljer sig åt. Stärkt samordning är verkligen helt central, och det är ett arbete som är i gång.

Gällande nationell strategi är jag bunden att hålla mig till reglerna. Jag ska inte föregå den process som pågår.