Fru talman! Jag ska börja med något som statsrådet berörde, nämligen otydligheten i ansvaret. Jag märkte den själv när jag skulle skriva interpellationen. Det var inte så tydligt att det var just statsrådet Pourmokhtari som frågan skulle ställas till. Detta tror jag är ett problem som vi kommer att behöva ta tag i framöver. Vi måste hjälpas åt att ta ett stort ansvar för de här frågorna eftersom de så otroligt tydligt hänger ihop – avlopp, vatten, klimatförändringar. Väldigt mycket har samröre med andra saker.

Därför ville jag ställa frågan om statsrådet ser ett behov av en nationell strategi. Det skulle kunna vara ett sätt att bemöta den här otydligheten och få ett gemensamt ansvar.

Jag vill beröra två delar där jag är lite mer kritisk. I övrigt har jag ställt frågor, eftersom jag verkligen undrar och är nyfiken, men det finns två saker som ändå berör detta väldigt tydligt.

Den ena delen är det som statsrådet har varit inne på; klimatförändringarna innebär alltmer extrema variationer av vädret. Många svenskar menar att det inte berör oss, eftersom vi uppe i norr inte har sett så mycket av konsekvenserna av klimatförändringarna än. Men vi vet att det kommer att bli alltmer tydligt, med extrema skyfall, torka och sådant.

Även om man tänker att det inte kan pågå samtidigt kan torka och skyfall absolut bli vanligare framöver. Och det kommer att få stora konsekvenser för oss. Det skapar också ett dubbelt tryck, risk för både vattenbrist och översvämningar i samma kommun under samma år. Det är knepigt att förhålla sig till.

Därför har jag en fråga till statsrådet. Det är inte en hemlighet att vårt parti tycker att den här regeringen och statsrådet gör för lite. Det är en oro som vi har. Jag bär på den eftersom vi ser att klimatförändringarna faktiskt har påverkan på våra liv. Vi borde vara upprörda även när det påverkar andra delar av världen, till exempel när det gäller vattenbristen. Men nu kryper det också närmare, och konsekvenserna kommer att bli tydligare för Sverige. Det är ändå bedömningarna, så som jag kan läsa dem. Då blir behoven av att agera än mer tydliga. Vi behöver ta vårt ansvar.

När utsläppen nu ändå ökar påverkar det också detta. Min fråga är alltså inte bara om det behövs en nationell strategi. Statsrådet har själv varit inne på att klimatförändringarna påverkar. Men är statsrådet, liksom jag, orolig för att ökande utsläpp faktiskt kommer att påverka också det här området? Jag tycker att vi behöver göra mer.

Den andra delen, som vi också har varit inne på, är att det absolut berör olika kommuner och olika delar av Sverige lite olika. Då kommer vi in på kommunerna, som är huvudmän för vattenförsörjningen i Sverige. Många kommuner kämpar hårt och har gjort insatser, men man kämpar samtidigt med otillräckliga resurser. Många kommuner kämpar med att klara sin välfärd, att höja beredskapen och annat. Nu ska de också ta sig an ett alltmer pockande behov av att ta tag i vattenbristen, avlopp och annat som hänger ihop.

Vad anser statsrådet blir det nationellas ansvar för att kommunerna har såväl resurser som kompetens och förutsättningar för att klara av den här frågan?