Protokoll 2024/25:137 Torsdagen den 21 augusti

interpellationsdebatt / Svar på interpellation 2024/25:737 om Sveriges ansvar för svenska medborgare i Gaza
Anf. 39 Lorena Delgado Varas (V)

Jag blev tillsagd tidigare att säga ”fru talman”. Då vill jag också passa på att påminna fru talman om att personangrepp och kränkande tillmälen ska tillrättavisas på direkten. Man får inte göra personangrepp i talarstolen. Man får prata politik, men man får inte göra personangrepp.

Tack, ministern, för svaret! Jag måste ändå säga att det som regeringen här presenterar är långtifrån tillräckligt. Det vi ser i Gaza just nu är en av vår tids största och mest inhumana händelser. Det är ett pågående folkmord. Hundratusentals civila mördas. Människor svälts medvetet ut. Bland dessa finns svenska medborgare.

Jag har i min interpellation lyft fram hur svenska medborgare i Gaza, som är bosatta eller som tillfälligt vistas där, har drabbats av extremt svåra förhållanden. De har förlorat familjemedlemmar. De har nekats vård. De har inte evakuerats till säkerhet. Flera har blivit mördade.

Låt oss vara tydliga: UD:s avrådan från resor till Gaza är en signal om riskerna, men det är inte ett upphävande av medborgarskapet. Ett svenskt pass gäller även i Gaza. Den konsulära biståndslagen är tydlig. UD har skyldighet att bistå svenska medborgare i nöd. Den skyldigheten gäller oavsett om man är folkbokförd i Sverige eller inte. Att hänvisa till avrådan för att slippa ansvar är att blanda bort korten.

Många av de svenskar som nu är fast i Gaza är inte turister som har valt att resa in i ett folkmord. De är svenskar med anknytning till Palestina. De har barn, föräldrar eller syskon där. Alla som har släkt utomlands vet att det finns skäl att åka. De är många.

Ett exempel är Abdulaziz Almaani. Han är svensk medborgare, borrtekniker och pappa till tre små barn. Han mördades i Gaza när han reste dit för att försöka evakuera sin familj under den så kallade vapenvilan. Han var folkbokförd i Sverige men blev avregistrerad av Skatteverket mitt under folkmordet eftersom han och hans familj ansetts ha vistats utomlands för länge. Det togs ingen hänsyn till att de inte kunde lämna området. Familjen tvingades till och med att återbetala barnbidrag från 2023, trots att de som sagt var instängda.

Han mördades av den israeliska staten, precis som så många andra palestinier under folkmordet. Men vad hände efter hans död? Då fick anhöriga i Sverige ingen kontakt från staten. Det var först efter att de själva ringde till UD som de fick ett kort samtal med en handläggare utan att få någon egentlig hjälp.

Det här är inte värdigt en rättsstat. Det är inte värdigt Sverige. Tyvärr är det inte unikt. Flera svenska familjer i Gaza vittnar om samma erfarenheter. Man har svårigheter att få kontakt med svenska myndigheter. Man får inga besked om evakueringar. Man förlorar sociala förmåner och lägenheter och möts av total tystnad när en anhörig dödats.