Fru talman! Regeringen har en klar linje i relation till kriget i Gaza och till konflikten mellan Israel och Palestina. Den katastrofala humanitära situationen för civilbefolkningen i Gaza måste lindras, och den internationella humanitära rätten måste respekteras. Gisslan måste friges omedelbart och ovillkorligen. Det krävs en vapenvila och ett varaktigt slut på stridigheterna. En hållbar fred kan, som jag sa i den tidigare debatten, bara bygga på en framförhandlad tvåstatslösning.

Det här är den linje vi driver, också i EU. Regeringen har presenterat egna förslag och ställt sig bakom andras. EU-kollegor talar nu om det så kallade svenska initiativet om att införa sanktioner mot extremistiska ministrar som driver på för den illegala bosättningspolitiken och aktivt motverkar en framförhandlad tvåstatslösning. Jag tycker att det är ganska tydligt. Det är också ett tydligt kvitto på en klar och tydlig politik.

Jag ser med stor oro på den allvarliga utvecklingen på Västbanken. Detta inbegriper Israels utökade militära operationer, som inneburit att tusentals människor har tvingats lämna sina hem, men också den fortsatta expansionen av israeliska bosättningar och demoleringen av palestinska hem. Jag tog själv upp frågan med Israels utrikesminister vid mitt senaste besök i mars, då jag också besökte bosättningarna, eller rättare sagt området Västbanken.

Regeringen vill också se beslut om ytterligare EU-sanktioner mot extremistiska bosättare som utför våldsdåd mot civila. Besluten kräver enhällighet i EU, varför det ibland tar längre tid än vi skulle önska. Tyvärr går det inte alls alltid, och det är frustrerande. Det är också därför vi går fram med åtgärder som bara kräver kvalificerad majoritet. Även detta är svårt att uppnå, och det är också frustrerande.

Apropå Jacob Risbergs frågor svarar jag för regeringens politik i den här kammaren. Det är det jag har kallats hit för – ingenting annat.