Fru talman! Tack för svaret, utrikesministern!

Jag brukar inte ha svårt att komma på vad jag ska säga. Orden brukar liksom bara komma till mig. Men inför den här debatten har jag faktiskt haft svårt att komma på vad jag ska säga. Efter de otaliga debatter som vi har haft här i kammaren om den här frågan känner jag en enorm frustration. Den frustrationen är verkligen inte bara riktad mot utrikesministern utan mot hur förfärlig hela situationen är.

Givetvis kan inte min frustration och min oförmåga att hitta ord mäta sig med de umbäranden och det lidande som Gazas befolkning utsätts för – på många sätt är den situationen bortom ord. Över 60 000 människor, lågt räknat – 3–4 procent av befolkningen – har dödats av bomber, skjutvapen, drönare, artilleri, sjukdomar, rasmassor och svält. Det är därför svårt att hitta orden för att göra det hela rättvisa. Jag tror inte att det går.

Det absurda är att när man inte trodde att det kunde bli värre invaderar Israel Gaza City, en stad med 1 miljon människor i tätbebyggt område. Dessutom går man vidare med planerna på att slå sönder den palestinska statsbildningen genom att i strid med internationell rätt bygga bosättningen E1. Diskussioner förs också på fullt allvar om att flytta det palestinska folket till Somalia eller Sydsudan. Det är helt förfärligt. Dessutom föreligger det ett konkret förslag på vapenvila för undertecknande hos regeringen Netanyahu, ett förslag som Hamas har accepterat.

Så har vi svälten, det som till sist fick människor att vända, det som fick dem som förnekar att se att nu är det nog. Sveriges regering har tidigare uppenbarligen tyckt att det var ganska okej att palestinier mördades med skjutvapen och bomber, men Ulf Kristersson konstaterar nu att Israel gör det svårt för sina vänner. Men för det palestinska folket har det varit svårt väldigt mycket längre än sedan svälten började.

När flyktingläger, skolor och sjukhus har bombats har det alltid gått att skylla på någon annan. När ambulanspersonal och journalister medvetet har avrättats har det alltid bortförklarats. När det gäller svälten har det däremot varit för uppenbart. Den går inte att förklara bort.

Även där försöker dock den högerextrema och fascistiska regeringen i Israel fara med osanningar. Så sent som i förra veckan, tror jag, stod de i svensk tv och gjorde precis detta, och när de blir motbevisade haglar anklagelserna och desinformationen.

Svälten har verkligen fått debatten att vända. Det är bara sjukt hur lång tid det har tagit. Larmen har ju kommit. Till och med för Sveriges regering, som genom att dra in stödet till UNRWA aktivt har stöttat Israel i att fördriva det palestinska folket, har det här blivit för mycket. Det är därför jag ändå måste säga att jag uppskattar att regeringen sent omsider svängde kring att pausa handelsavtalet. Det skedde dock efter mötet där det här skulle beslutas, och nästa möte är i oktober.

Nu går det inte längre att förneka: Det som sker i Palestina inför våra ögon är med all sannolikhet ett folkmord. Det är världens experter mer och mer överens om. Det måste vi se, och då måste vi agera. Min fråga till utrikesministern är därför om hon kan fördöma invasionen av Gaza City och den nu planerade utbyggnaden av E1.