Fru talman! Att ledamoten Eva Lindh inte uppskattar att diskutera frågor som rör förtroendet på finansmarknaden med finansmarknadsministern kommer jag inte att kunna lösa åt ledamoten. Däremot har jag svarat på ledamotens frågor. Det rör såklart förtroendefrågan. Det är tydligt att de som sitter i Sveriges regering alltid har statsministerns förtroende. Annars sitter man inte i regeringen. Så är den ordning vi har i Sverige.

Jag har svarat på frågan om vad vi gör åt detta. Det pågår en översyn. Jag tolkar ledamoten så att hon skulle vilja att man agerar innan översynen är klar. Jag tycker generellt att det är klokt att man gör en översyn, en analys och en bedömning och sedan går till beslut. Det finns nästan alltid olika konsekvenser eller bieffekter vid olika typer av regeländringar. Det är bra att det görs en översyn.

Sedan vet inte jag, fru talman, om Eva Lindh har agerat och reagerat lika kraftfullt förut. Det som kanske ska nämnas innan man gör en översyn eller i samband med detta är att frågeställningarna inte är nya. I Dagens Nyheter den 25 februari 2019 stod följande om den socialdemokratiska regeringen: ”Så placerar regeringen sina pengar – Hans Dahlgren har mest kapital”. I Dagens Nyheter den 21 mars 2021 stod det om den socialdemokratiska regeringen: ”Politikerna kände inte till placeringarna – ser över innehaven”. Den 10 januari 2022 stod det: ”S-ministrarnas fondklipp – hon har överlägset störst portfölj”. Den 23 juli 2020 stod det: ”MP-ministrar placerar i kol- och oljefonder”. I Expressen den 27 september 2019 stod det: ”Nya ministern vägrar lämna ut lista över sitt aktieinnehav”. Det gällde Anna Hallberg. Den 14 oktober 2014 stod det: ”Bolund om Investor-aktierna: Jag köpte dem inte själv.”

Frågeställningen är alltså inte ny. Det pågår en översyn, och när den är klar ska vi självfallet redovisa den.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.