Fru talman! Jag ska reagera på det som statsrådet säger, men först vill jag backa och prata om vad min fråga faktiskt handlar om, så att alla som lyssnar ska veta vad som har hänt.

Tidigare arbetsmarknads- och integrationsministern, Mats Persson, köpte Ericssonaktier samma dag som han i sin tidigare roll som utbildningsminister var med och beslutade om 2,3 miljarder kronor i statligt stöd till ett forskningsprogram där Ericsson var huvudpart. Det är inte en engångsföreteelse. Den ministern har åtta gånger underlåtit att rapportera aktieaffärer som han gjort.

En statssekreterare äger aktier i kärnkrafts- och gruvrelaterade bolag. Det är sektorer som direkt påverkas av den politik som hans departement utformar. En annan statssekreterare köpte Saabaktier dagen innan det svenska miljardkontraktet med Ungern om Gripenplan offentliggjordes. Det var en affär som hennes departement beredde.

En minister äger aktier i vindkraftsbolag och har varit med och fattat beslut om det. En utbildningsminister har underlåtit att anmäla sitt aktieinnehav. En annan har köpt aktier när en affär med försvarsindustrin förhandlades. Jag kan fortsätta. Det har nämligen kommit upp fler.

Enligt det nuvarande regleringsbrevet och instruktionen för ministrar får statsråd äga värdepapper, men de ska anmäla innehaven och avstå från beslut som kan gynna dem själva. Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att det inte har hållits. Det här bygger på öppenhet och ärlighet i fråga om att följa de regler som finns.

Efter att jag skrev interpellationen har det också kommit fram ännu tydligare att ministrar inte anmäler jäv när man fattar beslut som berör egna aktieinnehav. Man ska följa reglerna. Det här upprör inte bara mig utan även ganska många andra.

Jag tycker att statsrådet svarar väldigt undvikande på frågan om vad som behöver göras. Därför har jag några uppföljande frågor som jag vill ställa till statsrådet.

Många bedömer att regelverket ändå finns på plats för att säkerställa att både statsråd och statssekreterare agerar på ett sätt som upprätthåller allmänhetens förtroende. Jag har därför en fråga. Eftersom den bedömning många gör är att man inte har följt regelverken undrar jag: Är det för att regelverket inte är tillräckligt tydligt, är det för att det finns för låg kunskap om regelverket för att kunna följa det eller är det för att det finns en bristande vilja att följa regelverket? Jag vill veta vilket av de tre olika scenarierna som statsrådet tror och bedömer är anledningen till att det ändå har hänt.

Sedan vill jag gå tillbaka till det som statsrådet har svarat. Jag uppskattar förstås också demokratin. Jag tycker att det är dumt att insinuera något annat. Men att det gjorts en anmälan till KU innebär ju inte ett förbud mot att diskutera eller debattera en fråga.

Vi ska ha en ordnad process, absolut, men det måste också finnas en respekt för något annat som är viktigt i demokratin, nämligen riksdagsledamöters möjligheter och rätt att ställa frågor genom interpellationer i Sveriges riksdag och få svar på dem.