Fru talman! Det här är inte första gången vi har den här typen av debatt om subventionerade anställningar och vad de finansierar samt vilket fusk och vilka bedrägerier de leder till. Detta skedde långt före Riksrevisionens rapport, som innehöll såväl svidande kritik som väldigt skarpa förslag på vad man skulle kunna göra för att komma åt det här. Det är ingenting vi hör i samma omfattning från den här regeringen.

Vi välkomnar de förslag som statsrådet nämnt här. De är bra, men vi ser inte att dessa åtgärder är tillräckliga för att möta ett så omfattande samhällsproblem som detta. Det handlar om oerhört stora summor skattemedel som skulle kunna användas mer träffsäkert. De skulle kunna leda till det som är poängen och syftet med att subventionera anställningar, nämligen att människor ska få ett bra arbetsliv, komma in på arbetsmarknaden och göra rätt för sig, under goda förutsättningar och omständigheter. Det är dock inte det vi ser. Det är inte det som händer.

Ett av våra förslag var att man ska stoppa utbetalningarna tills man kan säkerställa att inte en enda skattekrona går till den här typen av organiserad kriminell verksamhet och utnyttjande av människor. Det ansåg dock inte den här regeringen vara nödvändigt. Man ansåg att utbetalningarna kan få rulla på med skärpt kontroll och uppföljning. Det är dock långt ifrån tillräckligt.

Kan statsrådet säga att det nu inte görs några utbetalningar som leder till att skattemedel finansierar den här typen av oseriösa aktörer? Om statsrådet inte kan svara att detta inte sker borde man kanske stoppa dessa utbetalningar. Om man verkligen menar allvar i den här frågan är det den typen av åtgärder som krävs.