Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Nej, det är väl ganska enkelt att konstatera att Arbetsförmedlingens rutiner just i det här fallet har fallerat ganska kraftigt – om det nu har funnits möjligheter. Det är det som man också blir fundersam över. Vilka möjligheter har Arbetsförmedlingen egentligen haft att följa upp företaget i fråga? Eftersom det har varit känt under en ganska lång tid att det har förekommit en del oegentligheter på just det företag som togs upp i den här granskningen kan man fundera över vilka möjligheter Arbetsförmedlingen har haft.

Man kan i alla fall konstatera något, och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Men det här rapporterades i Sydsvenskan och i Helsingborgs Dagblad den 15 juni till den 20 juni ungefär. Den 28 juni skrev Sydsvenskan att Arbetsförmedlingen dragit i handbromsen. Det är väl i alla fall något slags ljus i mörkret att det ändå gick ganska fort när det väl hade uppdagats och att man avslutade de här nystartsjobbsutbetalningarna. Men det hade pågått under väldigt lång tid, och jag tycker inte att det ska åligga Sydsvenskan eller Helsingborgs Dagblad eller någon annan liknande institution att uppdaga sådant här.

I just det här fallet var det något som är vanligt förekommande inom arbetslivskriminaliteten. Statsrådet berörde utanförskap i slutet av sitt tal. Det är utomeuropeiska människor som utnyttjas väldigt grovt. Det framkommer också i den här granskningen att det är utomeuropeiska människor som far väldigt illa och som utnyttjas på olika sätt beroende på att de förmodligen inte känner sig som en del av det svenska samhället. De känner sig väldigt utsatta.

Det här är såklart också ett stort problem. Det är kanske något som Arbetsförmedlingen behöver titta särskilt på – när man ser den här typen av trender. Det får vi väl se i framtiden.

Ministern lyfte en rad saker som hade införts från den 1 februari 2025. Jag hoppas verkligen att den typen av åtgärder får effekt, för sådana här fall kan inte få lov att förekomma. Det här är bara ett fall. Jag är övertygad om att detta sker på många fler arbetsplatser runt om i Sverige.

Det som är oerhört upprörande och provocerande i just det här fallet är inte bara att människor har farit väldigt illa hos en oseriös arbetsgivare utan också att staten, vi här och andra människor i det här landet, har stött denna verksamhet genom att skattepengar under väldigt lång tid har gått till de människor som driver det här företaget.

Jag vill också passa på att säga något annat. Det pratas mycket om myndigheter, samverkan och så. Det är såklart jätteviktigt. A-krimcentren är en väldigt bra sak. Men det finns också all möjlighet att arbeta för att stärka fackförbundens roll på den här typen av arbetsplatser så att man tidigt kan slå larm om det är någonting som inte är rätt.

I det här fallet har det varit svårt när arbetsgivare inte samverkat med fackförbund. Men det kanske också kan vara ett skäl för ansvariga myndigheter att dra öronen åt sig när man ser att de här arbetsgivarna vägrar att samarbeta med fackförbund.

I flera av dagens interpellationsdebatter har vi talat väl om den svenska modellen. Arbetsgivares samverkan med fackförbund är ju en grundläggande del i den svenska modellen och i den samförståndsanda som i många delar har växt fram på svensk arbetsmarknad.

Det är min förhoppning att Arbetsförmedlingen i framtiden kommer att bli bättre på att följa upp den här typen av arbete, att vi slipper läsa om den här typen av utnyttjande som subventioneras med skattemedel och att vi i framtiden kan undvika att behöva ta del av den här typen av rapportering. Det är min absoluta förhoppning, och jag ser fram emot att ta del av regeringens arbete. Om vi upplever att det finns mer att göra får vi väl återkomma till kammaren.