Tack för ordet! Ministern menar att svenska företag deltar i arbetet för att säkra produktionskedjorna. Det är till viss del sant. Men samtidigt har vi exempel från inte så länge sedan på att europeiska företag, även svenska, på olika sätt bidragit till brott mot mänskliga rättigheter. Det visar att EU:s regler inte räcker.

Konfliktmineralsförordningen täcker inte alla mineraler. Den ska trygga ansvarstagande hos företag. Men det räcker inte långt, eftersom den endast gäller råvaruimport och bara avser tenn, volfram, tantal och guld. Det innebär att kobolt, litium och grafit, som är superviktiga mineraler i elektrifieringen, inte omfattas alls.

Utvidgningen av regelverket via due diligence och EU:s Critical Raw Materials Act skulle kanske ge ett förbättrat arbete ur företagsperspektiv men är ganska urvattnad och inte helt implementerad och kommer antagligen inte att få den effekt som man så fint skriver om på papper. Företag har oftast en tendens att inte svara så länge det inte är lagkrav på saker och ting. Detta är någonting som man saknar i väldigt många direktiv som EU tar fram när det gäller mänskliga rättigheter och miljö.

Jag vill också lyfta fram avsaknaden av feministisk utrikespolitik. Den har regeringen tagit bort, vilket gör att kvinnor osynliggörs. Det är ganska talande i till exempel Kongo, där ungefär 30–50 procent av arbetskraften i småskalig gruvdrift utgörs av kvinnor. De är otroligt utsatta, bland annat för sexualiserat våld. 30–33 procent har mött våld under sin livstid. Om man inte har jämställdhetspolitiska riktlinjer när det gäller sådana här avtal och inte har sådan politik från regeringen kommer man inte att kunna åstadkomma förändringar och ge kvinnorna den framtid som de faktiskt har rätt till. I stället förstärker man de patriarkala strukturer som finns inom de här näringarna.

Dessutom är kvinnors deltagande avgörande för att få fred och stabilitet och en hållbar utveckling på området. Det finns oerhört mycket forskning som visar att det är otroligt viktigt att ha med kvinnorna både när man tar initiativen och när man skapar företagande. Det finns till exempel ett initiativ i västra Katanga i Kongo som heter Mother Boss. Det skapar både tryggare arbetsvillkor och stärkt lokalägande för kvinnor och har gett otroligt positiva resultat. Fler sådana initiativ behövs, men det kommer inte att synliggöras med den politik som den här regeringen för fram.

Det som krävs är fler villkor och lagkrav, i synnerhet i fråga om barns rättigheter, jämställdhet, kvinnors representation och skydd mot våld, för att inte tala om miljö- och klimatfrågor. Generellt kan man säga att EU:s avtal saknar lagkrav på alla de viktiga områdena. Jag tror att Sverige skulle kunna vara en ganska viktig aktör genom att lyfta de frågorna inom EU men också föra egen talan.

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna om att den som har ordet ska rikta sitt anförande till talmannen.)