Fru talman! Regeringen väntar definitivt inte och ser, utan Sverige är ett av de länder i hela EU som agerar mest offensivt just nu. Tittar vi på sanktionsverktyget ser vi att det är två, tre eller kanske fyra andra länder i hela EU som just nu driver på för sanktioner mot inte bara våldsamma, extrema bosättare – det har regeringen gjort länge – utan även extrema israeliska ministrar. Det är ett fåtal andra länder som gör det. Vi är verkligen offensiva.

Vad gäller handelsavtalet med Israel är Sverige även där ett av få länder just nu som har drivit på för översynen. När vi står här och debatterar presenteras det för utrikesministrarna i Bryssel. Vi tycker att det är en bra ordning att det sker på ett seriöst sätt. Vi kommer såklart att ta ställning till det som presenteras under dagen.

Precis som jag har redogjort för tidigare i debatten har vi i Libanon, i Syrien, på Västbanken och i Jordanien ett mycket omfattande biståndsarbete, både direkt humanitärt och utvecklingsmässigt, inte minst på Västbanken. Tittar man på de senaste decennierna ser man att ett fåtal länder i hela världen har ett lika omfattande utvecklingsbiståndsarbete som Sverige har just nu.

Jag vill återknyta till diskussionen tidigare i interpellationsdebatten. Det finns ett parti som sprider desinformation om det svenska biståndet. Det är Socialdemokraterna, som skapar bilden i Sverige och hos den svenska befolkningen att vi inte gör någonting. Samtidigt är det bara ett annat EU-land som i år har betalat ut mer till den humanitära responsen i Gaza och regionen än den svenska regeringen har gjort.

Jag har gärna en debatt om UNRWA, om handelsavtalet och om mycket annat kopplat till regionen, men det ska vara en debatt som grundar sig i fakta och där man inte blåser upp konflikter som inte finns.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.