Fru talman! Tack, ministern, för försök till svar! Ministern undviker verkligen konsekvent att svara. Möjligen beror det på att min meddebattör fokuserar enbart på UNRWA.

UNRWA var Folke Bernadottes skapelse för att försöka säkra och ta hand om den palestinska befolkningen efter kriget och efter Israels bildande 1948. UNRWA bildades 1949.

UNRWA har ett helt annat uppdrag än de enskilda organisationerna. De gör också ett jättebra jobb, om de kommer in. Men de har inte samma resurser och inte samma uppdrag. De har inte heller det uppdraget på Västbanken, i Jordanien, i Libanon eller i Syrien.

Min fråga gällde varför man inte betalar ut till Libanon, Syrien och Jordanien. Där finns det inget hinder för UNRWA att agera. Israels beslut gäller inte där. Vad hindrar regeringen från att ge UNRWA stöd där?

Och ser regeringen att UNRWA är en del av en framförhandlad tvåstatslösning eller inte?

Regeringen fastnar och säger: Nu tar vi det därifrån. Men Olof Skoogs rapport har varit tydlig; indikationerna är tydliga i fråga om att man inte lever upp till artikel 2 i associeringsavtalet. Då borde regeringen ha någon tanke om vad som ska framföras.

Låt oss testa att driva att pausa preferenshandelsavtalet. För där krävs inte full enighet, och Sverige skulle kunna göra en insats genom att tidigt vara tydliga och inte vänta och se. Bekymret med regeringens hållning är att man väntar och ser i stället för att vara tydlig och agera för att också sätta en kostnad för Israel att fortsätta agera som de gör. Det som nu händer i Mellanöstern är verkligen inte okej, inte heller när det gäller befolkningen i Gaza.