Fru talman! Det är alldeles uppenbart att mer borde ha gjorts tidigare när det gäller den organiserade brottsligheten både på det här området och på andra områden. Den har tillåtits äta sig djupt in i det svenska samhället. Idrotten är ett sådant exempel.

Jag har själv träffat bland annat Interpol med anledning av den här frågeställningen. Jag har besökt Interpols verksamhet i Singapore, där man tittar på hur matchövervakningen går till. Det här är ett mycket utstuderat sätt att utnyttja idrotten, men idrotten gör sig emellanåt också till en aktör för detta. Här finns problem både med den organiserade brottsligheten och, emellanåt, i idrotten själv.

Jag håller med om att det är svårt att förstå varför man under så lång tid satt på händerna gällande detta. EU-regler är på väg in; de börjar gälla 2029, och det är dem vi arbetar med att implementera. Eftersom man inte har gjort så mycket under lång tid är frågan vilka tillfälliga svenska regler vi skulle ha under den perioden. Hur skulle de komma till, och hur skulle de fungera med det befintliga regelverket? Det är ändå en rimlig bedömning – det är bra att dessa regler kommer på plats.

Om vi från svensk sida till exempel hade undertecknat Macolinkonventionen tidigare hade vi kanske varit i en lite starkare position och haft större inflytande. Jag vet inte om ledamoten har något svar på varför man inte gjorde det under åtta års tid. Det är ju ändå den konventionen som är den internationella hörnstenen i det här arbetet, och Sverige valde att inte underteckna den under lång tid.

Vi har ju tagit fram en proposition om matchfixning och gjort förändringar i spelförordningen. Framöver kommer heller inte politiska partier att kunna åtnjuta gräddfiler i detta. Det har vi gjort för att höja moralen på det här området. Vi har också ökat anslaget till Spelinspektionen. Spelinspektionen och Finansinspektionen har fått gemensamma uppdrag kring detta. Förändringar har gjorts när det gäller lagöverträdelser och arbetet mot brott som gäller spelfusk.

Vi har alltså staplat åtgärder på varandra på det här området. Ledamoten har säkert rätt i att den förra regeringen tog initiativ till delar av detta. Det är dock lite konstigt att man inte klarade av att göra allt det bra under de första sju åren, utan allt det var i stället tvunget att skölja över till det åttonde året och till den här regeringens första. Jag tror inte att det imponerar särskilt mycket på människor att man först det sjunde året av åtta lyckades leverera något. Vi hade sedan kraft och förmåga att genomföra saker på ett område där det dessförinnan inte hade hänt så mycket.

Jag är lite nyfiken på ledamotens inställning till det arbete som Fifa gjort för de internationella standarderna på detta område. Det är för mig svårt att se hur Sverige ensamt skulle kunna reglera en marknad som är mycket internationell till sin karaktär och som många gånger handlar om rekryteringar över landsgränser. Som jag ser det är det en EU-reglering eller en internationellt överenskommen självreglering som måste till för att det här systemet ska fungera. Jag tolkar ledamoten som att vi i grund och botten är överens om att det är så det måste gå till för att det ska bli effektivt.