Fru talman! Jag vet inte om jag ska använda ordet ödmjuk, men om jag var Lars Isacsson och tillhörde Socialdemokraterna skulle jag vara försiktig med att uttrycka mig på det där sättet – lite nedlåtande och lite raljant – och undra varför ingenting har hänt. Det är ju ett enda stort frågetecken vad Socialdemokraterna gjorde under åtta år. Det är ett vakuum. Varför undertecknades inte Macolinkonventionen, alltså det internationella samarbete som finns? Sverige stod utanför; många skulle nog säga att det är helt otroligt.

Vi har fått ett enormt positivt bemötande från idrotten och från fotbollen, inte minst för att vi nu gör de här sakerna. Jag har något svårt att förstå det höga tonläget. Lars Isacsson kanske kan fylla i varför Sverige hade åtta så tomma år då man bara såg problemen växa på de här områdena. Sverige undertecknade inte ens de internationella konventioner som ska reglera åtgärder och samarbete på området. Det är faktiskt helt otroligt.

Precis som interpellanten påpekade pågår ett internationellt arbete. Det pågår också ett svenskt lagstiftningsarbete för att möta detta 2029. Jag är övertygad om att denna verksamhet till sin natur många gånger är gränsöverskridande och att detta därmed behöver lösas på en internationell arena. Man kan givetvis överväga enskilda åtgärder i Sverige, men det behövs en gemensam lösning för detta. Interpellanten är säkert medveten om att Fifa själva har försökt att ta tag i problemet genom att skapa standarder. Detta arbete är dock för tillfället pausat på grund av rättsliga bedömningar.

Fru talman! Man behöver aldrig utesluta att det går att göra saker och till exempel ha mer statlig kontroll och fler statliga register; det kan emellanåt vara befogat och en lösning på ett befintligt problem. Men när saker och ting till sin natur är så gränsöverskridande som detta är och berör internationella transaktioner är det rimligt att försöka nå och upprätthålla internationella överenskommelser. Det får ändå sägas vara huvudlinjen i det arbete som vi bedriver.