Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag fortsätter också lite grann på det som jag tog upp i mitt förra inlägg.

Men jag vill först nämna något som hände i veckan och fick ganska stor uppmärksamhet, nämligen fallet med de två mördade barnen, vars förövare nu dömdes för morden, som inträffade sommaren 2023. Detta kanske fick mest uppmärksamhet för att det ena barnets mamma hade ringt till polisen och fått ett vad jag skulle kalla rasistiskt bemötande. Detta var anledningen till att jag bad att rikspolischefen skulle komma till justitieutskottet och redogöra för hur polisen tänker sig att man ska arbeta för att denna typ av incidenter inte ska fortsätta att upprepas.

Man hade inte hade tagit dit en tolk trots att det hade behövts, och man raljerade också över mammans bristande svenska, kan väl sägas, i sitt bemötande av henne. Rikspolischefen menade att detta inte är tecken på ett generellt problem utan ville framhärda i att det handlade om ett enskilt tillfälle.

Samtidigt sa rikspolischefen att polisen inte egentligen har några rutiner eller strukturer för att ta fram rapporter om sådana här incidenter. Man har till exempel tagit fram en stor rapport som handlar om polisens misslyckande när det gäller mäns våld mot kvinnor. Men i det här fallet har man inte tagit fram någon rapport. Detta är ett exempel på hur man skulle kunna vidta tydligare åtgärder på strukturell nivå i stället för att fortsätta tänka att rasistiska händelser och uppenbara exempel vid olika svenska myndigheter är enskilda exempel snarare än exempel på strukturer som vi ska försöka åtgärda och attackera.

MR-institutet är en nationell mekanism som uppfyller Parisprinciperna. Men min fråga handlade om den mekanism som regeringen styr över, för rapportering, uppföljning, engagemang med civilsamhället och så vidare, som skulle kunna ingå i en uppdaterad MR-strategi och en handlingsplan som handlar om just detta.