Fru talman! Stort tack, Nadja Awad, Ulrika Westerlund, Malcolm Momodou Jallow och Ciczie Weidby, för kommentarer, frågeställningar och möjligheten att diskutera dessa otroligt viktiga frågor.

Rasism och diskriminering är helt oacceptabelt. Det är en fundamental fråga om demokrati och mänskliga rättigheter. Därom råder ingen tvekan. Det är helt glasklart att den här regeringen, tidigare regeringar och kommande regeringar kommer att behöva jobba stenhårt för att se till att rasism inte förekommer.

Polariseringen i samhället ökar. Vi har en geopolitisk situation som är oerhört komplex. Hotbilden mot vår demokrati, vår frihet och våra mänskliga rättigheter är påtaglig, och det är svårnavigerat. Mycket kan hända på väldigt kort tid.

Detta gör dessa frågor ännu viktigare, skulle jag säga. Det gör frågan om en klar och tydlig diskrimineringslagstiftning, som verkligen kan följas, helt central. Det är nämligen detta som håller ihop vårt samhälle. Vi vill ha ett samhälle som håller ihop. Vi vill inte att människor ska känna att man blir olika behandlad beroende på etnicitet, kön, funktionsnedsättning eller vilken diskrimineringsgrund det nu kan vara. Det är helt oacceptabelt.

En sådan utveckling leder till att vår motståndskraft minskar, stödet för våra institutioner och vår demokrati äventyras och sårbarheterna i vår demokrati ökar. Det gör att dessa frågor därför också utgör en säkerhetsfråga. Det är otroligt viktigt för vår demokrati att vi verkligen kan upprätthålla ett stenhårt arbete mot rasism och diskriminering, oavsett var detta förekommer.

I mitt svar tidigare pekade jag på några saker. Med detta sagt är min ingång när det gäller målet för politiken för mänskliga rättigheter att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter, precis som flera av frågeställarna också har varit inne på.

Synpunkter och rekommendationer från internationella granskningsorgan är inte juridiskt bindande, men de utgör en viktig vägledning för hur vi kan ta arbetet med att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter vidare. Dessa granskningar visar, precis som sagts, att det krävs kontinuitet och uthållighet – något som vi säkerligen behöver diskutera, fortsatt bevaka och utveckla vidare så att vi har en långsiktighet när det gäller dessa frågor.

Regeringen har vidtagit flera åtgärder som bidrar till arbetet med att leva upp till rekommendationerna. Ett exempel är inrättandet av myndigheten Institutet för mänskliga rättigheter, som fullgör de uppgifter som en oberoende nationell mekanism har enligt artikel 33.2 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och bland annat även har i uppgift att följa, undersöka och rapportera hur de mänskliga rättigheterna respekteras och förverkligas i Sverige.

Därtill har vi också handlingsplanen, som vi antog under föregående år.