Herr talman! Tack, landsbygdsminister Peter Kullgren, för att vi får samlas här strax efter att resten av riksdagen har lämnat byggnaden!

Landsbygdsministern har lett arbetet med att ta fram en livsmedelsstrategi för Sverige. Det tog två och ett halvt år, och den var kanske inte riktigt så fyllig och konkret som man hade förväntat sig. Men en av ambitionerna i livsmedelsstrategin är ändå att öka den svenska livsmedelsförsörjningen.

För att öka livsmedelsproduktionen krävs lönsamhet för våra lantbrukare. Det krävs att vi skyddar åkermarken. Det krävs resiliens för att kunna säkra livsmedelsförsörjningen. Det krävs minskat regelkrångel. Det krävs tillgång till insatsvaror och också tillgång till hälso- och sjukvård för djuren under dygnets alla timmar, årets alla dagar. Det är just detta vi behöver diskutera här i dag.

Veterinärverksamheten i Sverige är ett ansvar som till del vilar på ministern, för staten har tagit på sig ansvaret för grundläggande hälso- och sjukvård för våra djur inom lantbruket. Det ligger på ministerns bord att se till att det är så.

Detta administreras via Jordbruksverket och distriktsveterinärverksamheten på de ställen där det inte finns privata alternativ som täcker upp dygnet runt, och det gör det ju på väldigt få ställen. För att säkerställa tillgången till veterinärverksamhet dygnet runt har man beredskapsjour hos distriktsveterinärerna. Det är ofta just denna jour som de vanliga privata aktörerna inte klarar av att hantera eller bemanna. Det är där problemet är just nu.

Beslutet från Jordbruksverket om att dra ned på distriktsveterinärerna i Halland handlar om veterinärverksamheten i södra Halland, med centrum i Halmstad. Det berör fyra kommuner: Laholms kommun, Halmstads kommun, Falkenbergs kommun och Hylte kommun. Det här är ett område där vi har en väldigt stor djurtäthet och en stor livsmedelsproduktion. Det hör till de områden i landet som har den högsta mjölkproduktionen och animalieproduktionen, och där är man naturligtvis helt beroende av att ha tillgång till veterinärer dygnet runt.

Om det är en misslyckad födsel eller om djur skadar sig är alternativet för många lantbrukare naturligtvis att de tvingas avliva de djuren, med de kostnader, de problem och det emotionella lidande som det innebär.

Neddragningen kommer att ske den 1 september. Orsaken till neddragningen, enligt Jordbruksverket självt, är att man har fått för låga anslag från regeringen. Man har äskat om högre anslag, och man har fått så att det inte räcker för att täcka den här verksamhetens kostnader.

Det kommer att drabba lantbrukarna, lantbruket och livsmedelsproduktionen i Halland, och det står i bjärt kontrast till den livsmedelsstrategi som ministern själv har varit med om att ta fram.

Min fråga, som jag inte tycker att jag fick något svar på men som står i interpellationen, är: Vad tänker ministern göra för att reda upp den här situationen och trygga en veterinärverksamhet i hela Halland?