Herr talman! I dag ska vi besluta om riktlinjerna för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken för nästa år. Vi i Miljöpartiet har lagt fram en offensiv politik som förenar klimatomställning med en rättvis ekonomisk politik, där de som har det allra tuffast faktiskt får det som behövs för att ekonomin ska gå ihop.

Många har haft det tufft de senaste åren. En rapport från bland annat Majblomman visar att ensamstående föräldrar, trots att de arbetar, inte alltid har haft råd att ställa mat på bordet åt sig själva. De har prioriterat barnen. Samtidigt kommer rapporter som visar att vi har rekordmånga konkurser och en arbetslöshet som stiger. Nu är den uppe på 10 procent. Den ekonomiska utvecklingen är inte särskilt ljus, och klimatutsläppen ökar mer än de har gjort under 15 års tid.

I tre år har vi nu sett hur Tidöpartierna har styrt Sverige i just den här riktningen. Jag har svårt att tro att många är nöjda. Vi ser ju också att opinionssiffrorna är riktigt dåliga för regeringsunderlaget. Jag tror att de flesta känner att det här inte blev bättre. Det blev inte bättre för mig, det blev inte bättre för samhällets mest utsatta och det blev inte bättre för svensk ekonomi. Framför allt tror jag att vi är många som är besvikna på att Sverige har tagit av sig ledartröjan i det globala klimatarbetet. Sveriges röst för fred och för världens mest utsatta har också blivit allt svagare.

Skattepolitiken, som vi jobbar med i skatteutskottet, omfattar väldigt mycket. Den handlar om att vi ska beskatta rättvist mellan dem som jobbar, dem som har gått i pension och dem som på grund av en funktionsnedsättning aldrig mer kommer att kunna försörja sig själva genom arbete. Det handlar om en jämlik politik som minskar klyftorna mellan dem som äger mest och dem som tjänar allra minst. Det handlar om att det ska löna sig att arbeta. Det handlar om en skattepolitik som minskar utsläppen i stället för att göra det mycket billigare att släppa ut.

Jag häpnar när jag betraktar Tidöpartiernas politik. På klimatområdet framstår det som att man är emot exakt allt som har bidragit till att minska utsläppen, i alla fall om vi tittar på skattesidan.

När man vill stödja hushåll finns det många sätt. Man kan höja barnbidraget eller stödet till dem på landsbygden. En del kanske hellre sänker skatten för dem med låga inkomster. Men regeringens politik har varit att sänka skatten för dem som äger mest och tjänar mest och skatten på utsläpp från fossila bränslen. Det är en politik som ökar utsläppen och de ekonomiska klyftorna.

Nyligen remitterade regeringen ett mycket anmärkningsvärt skattesänkningsförslag för en liten grupp människor som handlar med riskkapital. Några få personer skulle få miljonbelopp om den här skattepolitiken gick igenom, samtidigt som vi nu snart ser hur de mest utsatta barnfamiljerna blir ännu fattigare när tillägget i bostadsbidraget tas bort.

Men, herr talman, hyrorna har inte blivit billigare. Maten är fortfarande riktigt dyr. Alla som kan glädjas åt räntesänkningen i dag för att man äger sitt boende får en lättnad just i dag, men för dem som hyr blir det nu mindre kvar i plånboken.

Sommarlovet står för dörren, och för många barn är det den bästa tiden på året. När jag besökte en skola i Alvesta träffade jag en rektor som berättade om elevrådet på hennes skola, där över 60 procent av barnen lever i ekonomisk utsatthet – barnfattigdom. Elevrådet hade fått önska vad de ville att man skulle satsa lite extra på, och då sa de: Skulle vi kanske kunna få lunch också på skolavslutningen så att vi inte behöver vara hungriga just den dagen? Rektorn såg till att det blev korv med bröd två gånger om året, på skolavslutningarna.

Det finns många barnfamiljer där ute som inte blir mätta när skollunchen försvinner under sommarlovet – och detta i ett av världens mest fantastiska länder och ett av världens rikaste länder. Det är ett land där regeringen har haft råd att sänka skatten för dem som har högst inkomster och ett land där man har sänkt skatten på klimatutsläpp.

Skattepolitik handlar ytterst om vad vi väljer av allt vi vill och allt vi skulle önska. Ekonomi är läran om att hushålla med begränsade resurser. Vi från Miljöpartiets sida förstår att man kan vilja ha sänkt skatt även när man har ganska höga inkomster. Men nu behöver vi prioritera de barnfamiljer där barnen önskar att rektorn kan servera lunch på skolavslutningen för att de ska slippa gå hungriga.

När vi förenar en skattepolitik för jämlikhet med en klimatpolitik där vi också satsar på de hushåll som behöver stöd för att ställa om, bort från beroendet av fossila bränslen, kan vi också se till att Sverige tar sig tillbaka till en ledarposition i klimatomställningen. Vi kan satsa på att människor har råd att leasa en elbil, även i glesbygden. Vi kan se till att göra kollektivtrafiken billigare med ett Sverigekort.

Herr talman! Jag yrkar bifall till Miljöpartiets reservation.

Jag vill också önska oss alla en glad sommar. Vi ska komma ihåg vilket fantastiskt privilegium det är för många av oss som har råd med det som många barnfamiljer i Sverige saknar den här sommaren.

(Applåder)

I detta anförande instämde Emma Berginger, Camilla Hansén, Katarina Luhr, Jan Riise, Jacob Risberg, Nils Seye Larsen, Malte Tängmark Roos och Ulrika Westerlund (alla MP).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)