Herr talman! Nästa år är det val, och om vi ska tro på SCB:s senaste opinionsmätning är andelen osäkra väljare rekordstor. Det är bra, tycker jag. Det finns ingen mening med att bestämma sig redan i dag för vad man ska rösta på när man har betydligt mer än ett år kvar på sig att fundera.
Jag vill ändå vända mig till just den grupp som inte har bestämt sig. Kom ihåg hur det såg ut innan Tidöpartierna tog över och innan vi avsatte den tidigare S-ledda regeringen! Inflationen var skyhög, och så gott som allting blev dyrare. Vi måste backa mer än 30 år i tiden, till innan förra valet, för att hitta likadana skräcksiffror. De gäller inte längre.
Inflationen är tillbaka på hanterbara och kontrollerbara nivåer ganska nära målnivån, som är 2 procent. Vill vi tillbaka till höginflationsmiljön? Riksbankens styrränta var hela 4 procent för bara några år sedan. Nu kan vi konstatera att den är 2 procent. För ungefär fem minuter sedan gick Riksbanken ut med att de sänker den med 25 punkter till 2 procent. Det är alltså en halvering, allt annat lika.
Alla som har bolån har fått se sina bolånekostnader minska med hälften. Det kan röra sig om åtskilliga tusenlappar varje månad. Om ens bank inte har sänkt räntan i samma omfattning som Riksbanken skulle jag rekommendera att man tar ett snack med sin bank, alternativt – kanske ännu hellre – tar ett snack med någon annan bank. Var kraftigt illojal mot din bank! Det är mitt råd.
Vi inför dessutom lättnader när det kommer till amorteringskravet. Vill vi tillbaka till en situation med höga räntor och dyra bolån? Det var vrångdyrt att tanka bilen, herr talman. När Socialdemokraterna hade makten kostade en liter diesel 28 kronor. Nu pendlar den omkring 15–16 kronor. Det är inte riktigt en halvering men inte långt därifrån.
Att det ska vara vrångdyrt att tanka bilen verkar vara det enda man faktiskt är överens om inom oppositionen. I övrigt spretar det åt alla möjliga håll och kanter, men att det ska vara dyrt att tanka bilen verkar man vara hyfsat överens om. Vill vi tillbaka till en situation med skyhöga bränslepriser, när det dessutom var snudd på omöjligt för många att betala elräkningen? Det fullkomligt obegripliga – och, skulle det visa sig, vilket Sverigedemokraterna sa på förhand, även ödesdigra – beslutet att stänga fullt fungerande kärnkraft fick konsekvenser i folks plånböcker.
Elpriserna är fortfarande höga, för det tar längre tid att bygga upp än det gör att rasera. Men de har sjunkit, och framför allt är de mindre volatila. Volatilitet är någonting bra om man exempelvis åker bergochdalbana på Gröna Lund. Men jag misstänker att de flesta uppskattar låg volatilitet när de ska betala sin elräkning.
Vill vi tillbaka till situationen med hög inflation, höga räntor, höga elpriser och vrångdyrt när man tankar bilen? Jag vill inte tillbaka till den tiden. Men röstar man på något av de partier som orsakade den situationen kommer vi såklart att landa där igen. Vill man inte det bör man heller inte rösta för det. Här har den enskilde väljaren, givetvis mig självinkluderad, ett ansvar. Man kan inte rösta för höga bränslepriser och sedan spendera de kommande fyra åren med att beklaga sig över hur dyrt det är att tanka bilen.
Herr talman! Det är kämpigt även i dag. Det är inte lätt. Vi har löst en hel del problem. Vi kommer att lösa ytterligare problem under de 15 månader som är kvar till nästa val. Förhoppningsvis fortsätter vi att lösa problem i ytterligare fyra år efter det.
Jag nämnde inflationen. Den har vi löst. Vi ärvde extremt låg tillväxt. Nu har vi högre tillväxt. Vi har dubbelt så hög tillväxt som euroländerna i år och enligt prognoserna, om vi ska tro på dem, även nästa år. Vi har avsevärt högre tillväxt än i USA. Vi har en signifikant starkare svensk krona, inte minst tack vare den ekonomiska politik som vi har fört. En stark krona gör att allt det vi importerar kommer att bli billigare, även maten.
I det här läget har Socialdemokraterna haft kongress och beslutat om en massa saker som de vill genomföra. Mycket av det som de har beslutat är formlös materia, och det är så de vill ha det. Man ska hålla beslut och formuleringar så vaga som möjligt så att ingen egentligen vet vad man tycker. Men av det vi kan säga om de beslut som det går att räkna på och kvantifiera är att de sammantaget skulle leda till att Sveriges bnp minskar med så mycket som 9 procent. Detta förutsätter förstås att Socialdemokraterna på något sätt lyckas få igenom de beslut som de fattade på sin kongress.
En bnp-minskning med 9 procent, 600 000 färre arbetade timmar och 11 000 färre sysselsatta – allt det vore i det närmaste katastrofalt. Den vänstersväng i den ekonomiska politiken som Socialdemokraterna vill genomföra vore i det närmaste katastrofal.
Vi har stora investeringar framför oss, som redan är påbörjade men också ligger framför oss, inte minst i en upprustning av Försvarsmakten. Det här kan bara finansieras med högre tillväxt, givetvis inte med lägre tillväxt.
Man har också fattat beslut om att avveckla alla privata initiativ inom välfärdssektorn, det vill säga alla föräldrar som har små barn i en förskola eller något större barn i vanlig skola. Det gäller också om ens gamla mamma bor på ett äldreboende som drivs privat. Ni som har det på det sättet måste börja bygga en plan B. Era små eller något större barn eller era gamla mammor kommer inte att få vara kvar där de är i dag om de är på en privat driven skola eller på ett privat äldreboende. Allt detta kommer att stängas ned och i praktiken förbjudas om Socialdemokraterna får bestämma. Min uppmaning är att man hellre bör rösta för sin egen familj än på Socialdemokraterna alternativt göra en plan B. Gör den redan nu!
Herr talman! Tidigare i juni släppte Konjunkturinstitutet en rapport om de samhällsekonomiska effekterna av migrationen till Sverige. För mig, för mina partikollegor och för väldigt många svenskar var det inga överraskningar. Rapporten tar avstamp i 1983, herr talman. Den förda migrationspolitiken har sedan åtminstone 1983 varit en ekonomisk belastning. Det gäller i synnerhet den så kallade flyktinginvandringen.
Samtliga övriga partier i kammaren, i princip hela den svenska journalistkåren, fackförbund och den ena självutnämnda experten och förståsigpåaren efter den andra har under den här tiden försökt göra motsatsen gällande. Det blir en förtjänst för samhället lite längre fram, sa den dåvarande S-ledaren och statsministern Stefan Löfven. Flyktingar kan ge Sverige superekonomi, sa den dåvarande LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson.
Man har helt enkelt haft fel, åtminstone sedan 1983 och förmodligen längre tillbaka än så ändå. I över 40 år har man haft fel, och vi har haft rätt. Jag har givetvis respekt för att vi alla är olika och tycker olika, men för mig är det svårt att förstå varför man väljer att ha förtroende för någon som aktivt haft fel i över 40 års tid. För mig är det mycket enklare att ha förtroende för den som har rätt.
Det finns ändå en del ljusglimtar i rapporten. Det finns framskrivna prognoser som gör gällande att invandringen till Sverige kan, nota bene kan, bli ekonomiskt positiv. Denna ganska positiva prognos slår in givet att dels flyktinginvandringen hålls till ett minimum, dels den invandring som vi har till Sverige i framtiden består av mer eller mindre högkvalificerad arbetskraftsinvandring.
Det är enligt precis detta vi agerar nu. Flyktinginvandringen går mot noll, medan arbetskraftsinvandringen begränsas till de mer eller mindre högkvalificerade jobben. Ska den här optimistiska prognosen i rapporten bli på riktigt behöver Sverigedemokraterna vara ett så pass stort parti att vi har inflytande över avgörande delar av Sveriges nuvarande och framtida migrationspolitik. Annars vet vi vad som händer. Då faller vi tillbaka i det som uppenbarligen inte funkar och i det vi redan har provat i över 40 års tid. Om regeringschefen heter Stefan Löfven eller Fredrik Reinfeldt spelar då mindre roll.
Herr talman! Rapporten är självklart intressant, men den behandlar bara transfereringar till och från det offentliga och den enskilda individen, huvudsakligen uppenbarligen från det offentliga i form av olika bidrag till, i det här fallet, den enskilde migranten.
Det finns givetvis en plethora av aspekter att förhålla sig till när det kommer till migrationspolitiken och dess effekter: islamism, Hamaskramare, terrorromantiker, klanvälde, klanstrukturer, sharialag, Muslimska brödraskapet, organiserat tiggeri, alternativa rättsstrukturer och rättskipning, utanförskapsområden, förnedringsrån och våldtäkter liksom ett allmänt förakt för det Sverige som jag och många med mig älskar. Det är sådant vi brottas med nu eftersom vi har haft politiker som i stället för att försöka ha rätt har sagt saker som ”öppna era hjärtan” och ”mitt Europa bygger inga murar”.
Vad är Socialdemokraternas svar på den politik som de själva har fört i över 40 års tid och som har lett oss hit? Jo, tvångsblandning. Människor, enskilda individer eller småbarnsfamiljer ska inte få bo där de egentligen vill bo. De ska bo där det socialdemokratiska högkvarteret anser att de borde bo.
Den grundläggande friheten att få bo där man vill, där man känner att man trivs och hör hemma och där man inte minst känner sig trygg ska rivas upp för att Socialdemokraterna ska få genomföra sin sociala ingenjörskonst på det svenska folket. Jag vill inte bo i era tvångsblandade områden. Jag är svensk. Jag vill bo i ett svenskt område. Jag tänker inte integreras i Socialdemokraternas mångkultur. Jag föreställer mig att jag inte är helt ensam med att tycka, tänka och känna så. Jag skulle tro att även de flesta invandrare vill bo i ett svenskt område. De vill inte heller bo i Socialdemokraternas utanförskapsområden.
Vi i Sverigedemokraterna kommer att göra allt vi kan för att Socialdemokraternas förslag om tvångsblandning av befolkningen inte ska bli verklighet.
Herr talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag och passa på att önska alla en mycket trevlig sommar.
(Applåder)