Fru talman! Nu är det den vackraste tiden på året, och då syftar jag inte primärt på dagens skattedebatt. Sommaren har börjat, och studenterna har sprungit ut och sjungit om sin lyckliga dag och den ljusnande framtid. Vi som sitter här i kammaren har ansvaret för att skapa förutsättningar för att ungdomarnas förväntningar om en ljus framtid ska infrias.

Omvärlden är sannerligen inte till hjälp för närvarande; två fullskaliga krig pågår. Detta är självklart i första hand en humanitär och mänsklig katastrof för alla människor som drabbas i dessa länder. Men det påverkar också världsekonomin och därmed den ekonomiska politik vi behöver föra här hemma. Ovanpå detta pågår ett tull- och handelskrig som ingen vet hur det ska sluta.

Den som lyssnat på debatten från början har säkert noterat att olika partier har olika lösningar. Vissa förordar bidragslinjen, men vi moderater står fast vid arbetslinjen. Att det ska löna sig att arbeta och att ha arbetat är en viktig princip. Arbete är bra för oss människor. Det ger oss en inkomst och en trygghet. Arbete är mycket mer än pengar på lönekontot varje månad. Arbetet utvecklar oss och ger oss arbetskamrater och ett sammanhang. Det bidrar i hög grad till vår självkänsla.

Människans inbyggda känsla för vikten av arbete för att klara sig har traditionellt varit mycket stark i Sverige, precis som i våra nordiska grannländer. Detta är sannolikt en effekt av att det har varit nödvändigt för att klara sig på denna kalla och otillgängliga plats. Det är inte en slump att en av de första frågor som ställs när man träffar någon i Sverige är ”Vad jobbar du med?”.

Den välfärd vi har i Sverige har byggts av människor som går till jobbet varje dag, sliter hårt, löser komplicerade arbetsuppgifter och bidrar till det gemensamma genom att betala skatt. Gruvarbetare, lastbilschaufförer, sjuksköterskor, lärare, servitörer, programvaruutvecklare, hantverkare – alla, med högst skiftande uppgifter, bidrar.

För regeringen är det grundläggande att återställa värdet av att arbeta. Det är bara när fler arbetar vår ekonomi växer och vårt välstånd ökar. Det skapar dessutom ökade resurser för skolan, vården, omsorgen, rättsväsendet, försvaret och allt annat viktigt genom att skatteintäkterna ökar.

Därför använder regeringen målmedvetet skattepolitiken för att öka drivkrafterna för arbete och självförsörjning. Sverige har nu det lägsta skattetrycket sedan 1975. Skatten har sänkts vid flera tillfällen, och en genomsnittlig familj med en polis och en sjuksköterska får behålla 23 000 kronor mer om året, om man räknar med effekterna av både årets och förra årets budgetproposition.

Slopandet av avtrappningen av jobbskatteavdraget har upprört många på vänsterkanten och beskrivits som en gåva till de rika – en beskrivning som är direkt felaktig. Den saknar koppling till verkligheten, för det handlar inte om någon liten exklusiv grupp rika utan om civilingenjörer, sjuksköterskor och alla andra som har satsat på utbildning eller arbetar hårt i andra krävande yrken. Det är också ett absurt sätt att uttrycka sig. En sänkt skatt är aldrig en gåva utan innebär bara att man tar mindre från den som med hårt arbete förtjänat sina slantar.

”En gåva till de rika” är en beskrivning som är lika historielös som felaktig.

För tre år sedan gjorde statliga Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering en utvärdering av effekten av avtrappningen av jobbskatteavdraget. Utvärderingen visade att de som berördes av avtrappningen valde att arbeta mindre, och då gick staten miste om skatteintäkter. Avtrappningen av jobbskatteavdraget överlevde i åtta år.

Det är värt att reflektera över hur stora skatteintäkter som inte kom välfärden till del under denna tid samt att påminna om vem som införde avtrappningen. Det var Socialdemokraternas dåvarande finansminister Magdalena Andersson som tyckte att den som tjänade mer än 50 000 kronor i månaden inte skulle få tillgodoräkna sig de skattelättnader som andra inkomsttagare fick ta del av genom jobbskatteavdraget. Det är också värt att komma ihåg att Miljöpartiet och Vänsterpartiet ville sätta gränsen ännu lägre, till 40 000 respektive 30 000 kronor.

Att vänstern aldrig lär sig av sina misstag! Av den fräna kritiken att döma kan man misstänka att avtrappningen kommer att återinföras om partierna på vänsterkanten vinner nästa val.

Fru talman! Företagen har en viktig roll för Sveriges välstånd. De skapar jobb, driver innovationer och är en motor i svensk ekonomi. Därför jobbar regeringen för att det ska bli enklare och mer lönsamt att driva företag.

Nyligen presenterades en lagrådsremiss med förslag som kommer att förenkla skattereglerna för delägare i fåmansbolag. Det är ett mycket välkommet förslag som innebär att över 60 000 företagare får sänkt skatt men framför allt att regelbördan minskar med mer än en tredjedel.

I detta sammanhang ska jag kanske påminna om att det när Magdalena Andersson var finansminister lades fram ett förslag på detta område som skulle ha ökat skatten för de berörda företagarna utan att regelbördan minskat i någon nämnvärd omfattning. Dessbättre stoppades detta av en samlad opposition, och i stället får vi nu ett väl genomarbetat förslag som förbättrar för våra företagare. Med tanke på att det i Sverige finns cirka 450 000 direktägda fåmansföretag samt att 60 procent av alla aktiebolag i Sverige är fåmansföretag är detta en efterlängtad och betydelsefull reform för näringslivet.

Fru talman! Den tillfälliga höjningen av rotavdraget från 30 till 50 procent till slutet av året har välkomnats av byggbranschen. Tanken bakom höjningen är att rädda jobb i en tuff tid, som lågkonjunkturen onekligen innebär. Förhoppningsvis passar många privatpersoner på att göra en om- eller tillbyggnad, reparera eller måla om – ja, allt som man har skjutit upp under den tidigare kostnadskrisen med hög inflation och höga räntor. Att den moderatledda regeringen fått bukt med inflationen har varit helt avgörande för att få fart på dessa arbeten, men genom höjningen av rotavdraget förstärks denna effekt ytterligare.

Slutligen, fru talman, vill jag understryka att regeringens politik skapar incitament att utbilda sig och arbeta hårt och att satsa på företagande och innovationer, vilket ger goda förutsättningar för ekonomisk tillväxt och ökat välstånd. Det är bara så vi stärker Sverige och gör både Sverige och svenskarna rikare.

Slutligen vill jag önska presidiet, skatteutskottets tjänstemän och förstås alla ledamöter och kollegor i skatteutskottet en fin sommar.

(Applåder)