Herr talman! Som vanligt fick jag inget svar på mina frågor. Jag frågade hur vi ska finansiera reformen, inte varför Socialdemokraterna vill göra den. Jag blir lite orolig över den här omsvängningen. När man lyssnar på olika företrädare, bland annat ledamoten själv, verkar det som om Socialdemokraterna har tagit på sig spenderbyxorna och lovar allt åt alla.

Man måste komma ihåg hur det var i början av 90-talet, när den folkpartistiska finansministern Anne Wibble fick städa upp efter årtionden av socialdemokratisk oansvarig politik som gjorde att Sveriges ekonomi liknade Lyxfällan. Situationen var helt ohållbar med en skenande statsskuld och stora underskott. Hon lade grunden för ramverket vi har i dag, som har tjänat oss väl, och för den fantastiska tillväxt vi hade på 90-talet, som Socialdemokraterna gärna vill ta åt sig äran för.

Det är tack vare det finanspolitiska ramverket vi nu kan rusta upp försvaret genom en tillfällig lånefinansiering. Även Socialdemokraterna har sagt vid flera tillfällen att det har gynnat Sverige, för det har gjort att vi kunnat satsa på välfärd i stället för att betala höga räntekostnader, som många andra europeiska länder fått göra.

För att Sverige ska kunna ha en långsiktig välfärd med de förutsättningar Mikael Damberg och hans parti väldigt gärna vill ha krävs en hållbar finanspolitik. Jag undrar igen: Hur ska Socialdemokraterna kombinera de miljardutgifter de utlovar med att bevara vårt finanspolitiska ramverk? Kommer det att innebära stora skattehöjningar för alla eller kraftiga neddragningar i välfärden? Det tror jag inte att Socialdemokraternas LO-väljare, som ledamoten vände sig till, heller vill se i Sverige.