Fru talman! Jag invänder inte mot de åtgärder som Martin Ådahl presenterar. De har sina förtjänster. Sedan får de givetvis vägas mot andra åtgärder som också kan göra att Sverige fungerar bättre och att ekonomin i sin helhet fungerar bättre.

Men Martin Ådahls analys av ekonomin är mycket grund och duger inte som utgångspunkt för offentligfinansiellt beslutsfattande.

Inflationen har varit hög i alla länder, så det är lika för alla. Nej, så är det inte. Svenska hushåll är mycket mer skuldsatta än i de flesta andra länder, och svenska hushåll har i mycket högre utsträckning än i de flesta andra länder rörlig bolåneränta, vilket gör att det blir en mycket större påverkan på svensk ekonomi än vad det blir på en del andra länders ekonomi när räntorna stiger på grund av inflationen. Det är inte lika för alla. I Sverige ser det annorlunda ut.

Migrationsproblemen är inte lika för alla. Få länder har haft ett så stort migrationsåtagande som Sverige har haft. Även om detta åtagande minskar och invandringen minskar finns det stora utanförskap som det har genererat kvar. En massa människor som har kommit till Sverige gör varje dag fantastiska insatser för sig själva och för landet, men många människor har också kommit till Sverige utan att komma in i Sverige. Detta är inte lika för alla, för vi har tagit emot fler människor än vad andra länder har gjort.

Även om invandringen nu minskar är som sagt det utanförskap som redan har byggts upp kvar, och det genererar dessutom sig självt eftersom nya generationer växer upp i familjer där föräldrarna inte går till arbetet eller där det finns sociala oroligheter eller misslyckanden i skolorna. Även om det inte kommer in nya människor utifrån fortsätter alltså de problem vi har.

Ja, Sverige delar en del problem med omvärlden, men vi har också en del unika problem.

Sverige går att göra bättre, och det är det regeringen arbetar på. Stora hål i de offentliga finanserna är inte vägen framåt.

(Applåder)